Bloglovin
Gillar du min blogg? Tycker du om det jag skriver?
Klicka då på knappen för att följa bloggen på bloglovin.
Varför du bör följa mig på bloglovin kan du läsa om här
Övrigt
Idag blir det en hemmadag för hela familjen. Leo är dunderförkyld och Maja är allmänt hängig och konstant trött.
Så min plan att ge mig ut på en promenad en timma efter att jag lämnat Leo fick läggas på hyllan. Men eftersom det regnar ute så blir jag inte allt för ledsen ändå. Som tur är så behöver ingenting handlas idag heller.
Det kommer att bli en lång dag idag. Förkyld Leo och hängig Maja är ingen bra kombination. De har redan haft världskrig under frukosten så nu gäller det att gnugga geniknölarna för att komma på något bra att roa dem med. Trots att de har två rum fulla av leksaker så är det inte det lättaste att roa dem när det är på det här humöret.
Själv vet jag precis vad jag ska roa mig med; tvätta och städa. Tvättkorgarna svämmar över, som alltid, och trots att jag dammsög för två dagar sen ser det ut som jag inte dammsugit på flera månader.
Måste även komma på vad vi ska äta i morgon. Det måste vara något man kan göra mycket av då pappa ska komma och äta med oss. Jag får sätta mig lite senare och bläddra i receptpärmen och se vad jag kan hitta.
Ja jag vet att min blogg är trist och tråkig just nu, men det är för att jag är trist och tråkig för tillfället. Allt är bara ett enda kaos av samtal hit och dit till myndigheter och landsting och fixa och dona och ordna. Ni får stå ut, jag lovar att snart ska jag bli lite roligare. Eller ja, kan inte lova att jag ska bli roligare, men i alla fall producera mer än ett inlägg om dagen.
Jag gjorde det igen, försov mig. Jag skulle trycka på snooze men stängde av alarmet helt. Som tur är så bor även väckarklockan Leo här som kom in och sa att nu är klockan sju. 
Idag är det DBT. Antar att hon kommer att fråga om hur det gick hos läkaren igår. Jag fick Voxra utskrivet vilket har en del trevliga bieffekter. Bland annat så kan aptiten minska så att man går ner några kilo. Man kan även få mer energi och bli piggare. Jag ska börja med den idag nu på morgonen. Dock så kan den förändra smaksinnet en del. Att röka ska tydligen inte smaka gott när man äter den. Men tänk om B&J helt plötsligt smakar äckligt?? Panik ju! Sen höjde han även min stämningsstabiliserande med 50 mg. Så ska vi träffas om två månader igen för att utvärdera och se om jag ska stå kvar på samma dosering eller om vi ska öka.
Jag ska även köra en kur med antibiotika i tio dagar. Fast det bestämde inte min läkare, det bestämde jag. Jag har fått en hudinfektion, i en hårsäck, på världens sämsta ställe på kroppen att få en sån på. Serien ”jag och min muff” kapitel 3000. Och så säger alla läkare att det beror på rakning. Nu har jag motbevisat det! Så nu kommer jag att gå med konstant ont i magen i tio dagar, min mage gillar inte den medicinen. Det känns som om nån hela tiden snurrar runt en kniv där inne.
Hade även telefontid med Leos blivande läkare på habiliteringen angående läkarintyg till vårdbidraget. Men jag var mer förvirrad när vi pratat än innan. Nu vet jag inte om det är jag som ska ringa och boka tid eller om jag blir kallad. Han sa nämligen att han skulle ta upp det på mötet de har på hab idag. Den där organisationen behöver organiseras lite.
Men jag kör på med min nya taktik. Jag rycker på axlarna och ser vad som händer. Jag orkar inte lägga mer energi på att styra upp allting runt omkring precis hela tiden. Ringa runt och fråga och undra. Det finns andra saker, bättre saker att lägga energin på. Som att nu dricka färdigt frukostkaffet innan dagen börjar.
Världens finaste väckarklocka
Ja men det är väl typiskt ändå. Idag när jag har läkartid och alltså måste åka direkt efter att Leo blivit lämnad på dagis, och han måste bli lämnad i tid, så försover jag mig. Glömde ställa alarmet helt enkelt. Det var tur att Leo kom in och sa att klockan var sju.
Ja, idag är det alltså läkare, så får vi se vad han säger. Efter det är det bussen till ICA, handla och sen hem och ge hemmet lite uppmärksamhet. På eftermiddagen skulle läkaren ifrån barnhab ringa om Leos läkarintyg. Inte för att jag förstår varför jag fick en telefontid för då skriver de inga intyg. Men fick det eftersom att han inte har några lediga besökstider så kanske vi kunde lösa det över telefon sa hon som bokade. Vad hon nu menade med det.
Mer än så har jag inte planerat dagen än. Det lär nog poppa upp grejer allt eftersom under dagen. Men just nu ligger faktiskt fokus på att se till att vi kommer iväg i tid, utan att stressa på för mycket så att Leo går i baklås och vi inte kommer i väg alls.
Får jag tid över ska jag fixa bilderna ifrån Leos kalas som min eviga fotograf Kalle skickade över igår.
Vilken härlig kalasdag vi hade igår. Leo var supernöjd och somnade på en gång så fort han hamnade i säng. Jag var också helt slut och kröp i pyjamasen tidigt.
Idag gör det ont i hela kroppen. Jag har pushat lite för hårt den här veckan för att allt skulle bli klart. Så idag blir det otroligt lugnt. Kalle kanske skulle komma förbi lite senare, han hade vägarna till våran förort i ett annat ärende. Själv ska jag bara göra det mest nödvändiga som en veckomatsedel och planera veckan som kommer. Och med planera menar jag att se till så att det står så lite som möjligt i almanackan.
Idag skiner solen, så trollen pratade om att de skulle gå ut och leka när de hade gjort sig i ordning efter frukost. Men sen försvann de in på Majas rum med var sitt papper i högsta hugg och skulle pyssla lite.
Hjärnan är tom på saker att skriva, den är fortfarande i kalaskoma. Så jag fortsätter att njuta av mitt kaffe och att solen skiner och att trollen håller sams.
Sovmorgon till klockan nio och trötta mamman tackar och tar emot. Hade dock kunnat sova lika många timmar till.
Idag är det kalas för skruttungen. Men innan dess är det en hel del att göra. Jag sket i städningen igår, för jag kom på att med en Leo hemma hade jag ändå fått göra det idag också. Och mycket riktigt. När jag tittar hur det ser ut så ser jag att jag fattade helt rätt beslut. Istället gjorde jag tårtan och de sista förberedelserna för de cupcakes jag ska göra klart idag. Inte helt förvånande valde Leo en rosa tårta. Till och med fyllningen är rosa. Jag misstänker dock att den enda som kommer att tycka att den smakar bra är han själv med tanke på att han fick välja helt själv vad som skulle vara i, och hur den skulle se ut. Så det blev en rosa jordgubbstårta med prinsessfigurer på.
Leo är uppe i varv redan nu av förväntan, så det kommer att bli en lång dag innan det faktiskt är dags för kalas. Det är fem timmar kvar och jag är redan trött i både huvudet och öronen. Att försöka sysselsätta honom är inte heller det lättaste då han inte vill göra någonting förutom att ha kalas. Misstänker att för att jag ska hinna färdigt så kommer jag att få muta med datorn efter lunch.
Maja märker man istället inte av alls i stort sett. På morgonen har hon slappat i soffan med näsan i mobilen, och jag misstänker att så kommer hon att tillbringa resten av dagen också. Jag blir alltid lika fascinerad av att de är helsyskon men totalt olika, som natt och dag.
Här kommer han nog att hamna efter lunch
Fredag och jag började dagen med att snooza. Det är den bästa uppfinningen någonsin, förutom de gånger man snoozar för länge. Leo var jättegullig i morse när han hörde mitt alarm och kom in och frågade om han skulle knäppa igång kaffebryggaren. Jag förbereder den ju kvällen innan så det bara är att starta den det först jag gör. Så idag fick jag komma upp till nybryggt kaffe.
Idag är det bara en dag kvar till Leos kalas och det sista ska fixas. Storstädning ska göras och tårta ska bakas. Men tårtan får bli i eftermiddag efter att vi varit och handlat så att Leo får välja själv vad han vill ha för tårta. Dock måste jag ändå till affären efter att jag lämnat Leo för att handla ingredienserna till cupcakes som jag hoppas hinna med samtidigt som jag storstädar.
Jag hatar verkligen kalasveckor och den stress som blir. Stress och jag går inte ihop alls. Men det är bara att bita ihop för i morgon är det över. Dock tycker jag att det är dåligt av folk att inte kunna svara på inbjudningsmail så man vet om de kommer eller inte, utan det får jag höra på omvägar att de inte gör. Jaja, folk får stå själva för sin idioti, det ids jag inte lägga energi på.
Jag längtar redan till kvällen och att få sitta ner och ta det lugnt, det kommer inte att bli tid till det idag. Min DBT-sköterska hade skällt ut mig rejält om hon visste hur dåligt jag tar hand om mig själv för tillfället. Men lovar att ta hand om mig nästa vecka.
I morgon ska ha firas
Lite piggare idag än igår som tur är. Igår var jag så trött att jag till och med var tvungen att kolla efter så att jag inte hade tagit en sömntablett av misstag tillsammans med morgonmedicinen. Det hade jag inte.
Vaknade upp till gråa moln och regn. Typiskt att det skulle vara sånt väder idag när Maja har utflykt till Parken Zoo. De ska gå dit och åka buss hem så hon kommer att vara riktigt trött i eftermiddag. Speciellt med tanke på att inget av trollen somnade före klockan halv nio igår. Jag satt bara och väntade på att de skulle somna så att jag också fick gå och lägga mig.
Jag fick ett guldläge igår att diskutera med Leo om att hoppa över sexårs och istället gå ett extra år på dagis. Han hade haft det lite jobbigt på dagis med väldigt mycket ljud, något han absolut inte klarar. När vi pratade om det så sa Maja att så är det precis hela tiden på sexårs för barnen har inte fått lära sig att vänta på sin tur utan alla pratar hela tiden men i första klass är det lugnare för då har barnen lärt sig. Så Leo och jag pratade om att det vore skönare för honom att slippa det och istället vara på dagis ett år till, och sen börja i första klass vilket han höll med om och blev jätteglad för att slippa sexårs.
Idag får det bli full fart hela dagen. Jag måste baka till Leos kalas, vilket jag inte gjorde varken i måndags eller igår. Sen kommer storhandlingen, dammsugaren vill bli rastad och tvättkorgarna är överfulla som alltid här hemma. Och det enda jag vill göra är att krypa ner under täcket. Piggare än igår, men absolut inte pigg för det.
Vi har haft en toppendag, framför allt Leo som blev firad även på dagis, och sen med paket hemma. Kalas blir det på lördag. Men jag är alldeles för trött, så ni får nöja er med en liten film ifrån när han öppnade sina presenter.
(Kan du inte se den så klicka på rubriken på inlägget och låt sidan laddas om.)
Idag för sex år sen mötte jag mitt livs stora kärlek (en av de tre). Det har varit sex år fyllda av glädje, men också tuffa stunder. Men tillsammans klarar vi allt, och jag har älskat dig sen första gången jag såg dig.
Måndag, en av mina absoluta favoritdagar på veckan. Men idag blir det inte den lugna start på veckan det brukar vara, Leos dagis har stängt idag så han blir hemma. Och skruttungen sover fortfarande! Han brukar vakna nån gång mellan klockan 5 och 6.
Det blev ingen veckomatsedel gjord igår, så det blir ingen veckohandling idag. Dock har vi maten planerad ändå för två dagar, så en tur till ICA blir det ändå. Leo älskar att gå och handla så det blir ett bra tidsfördriv för oss. Ska även ringa och boka läkartid för intyg till vårdbidraget jag ska söka. Måste boka tid till Maja hos tandläkaren också, hon var ju sjuk när hon skulle dit.
Sen blir det det vanliga fixa och dona hemma. Idag lär det ta dubbelt så lång tid eftersom att jag har hjälp av Leo. Han är efter en som en liten svans hemma och blir överlycklig om man hittar en liten uppgift åt honom att göra medan man fixar och donar.
Själv vaknade jag med ont i ryggen. Låg i någon konstig ställning så jag måste ha legat så större delen av natten med tanke på hur ryggen känns. Men en promenad senare ska nog mjuka upp ryggen.
Jag var så trött och nere igår att jag inte hittade orken till att berätta om mötet på barnhabiliteringen.
Det var ett två timmar långt möte som var helt bortkastad tid. Eller ja, inte för två av Leos fröknar som var med, de fick ju höra vad jag fick höra på första återgivningssamtalet. Hans pappa dök inte ens upp, men det var ju ingen större överraskning. det är ju viktigare att riva väggar. Den övriga tiden gick åt till att hab berättade lite om sin verksamhet, som går ut på att det finns ingen hjälp och ingen stöttning i praktiken. Det de kan erbjuda är en två dagars föräldrautbildning om Asperger. Men det vet jag ju redan. Jag har setat i timmar på olika sidor och forum, plus att jag har levt med min son i snart sex år och vet hur det fungerar hos honom. Jag vill ju ha hjälp och stöd med att förstå honom, varför han gör som han gör ibland och hur jag kan stötta honom på bästa sätt som fungerar och känns bra för honom.
Men nej, den enda hjälp jag fick, och som det verkar att vi kommer att få, är att jag blev upplyst om att jag är berättigad till att söka vårdbidrag och hur jag går till väga. Vilket jag redan visste. Jag frågade om var jag ringer för att boka läkartid, eftersom man ska skicka in läkarintyg på hans svårigheter, men det visste hon inte. Efter mycket om och men fick jag veta vilken mottagning jag eventuellt skulle ringa till för att boka en läkartid.
Två timmar senare gick jag därifrån både förbannad och ledsen. Sammanfattningen på 14 sidor ifrån psykologen som gjorde utredning innehöll flera sidor på vad som Leo har problem med, vad han behöver hjälp med, och även vilken hjälp han behöver. Den delen tror jag att hon ifrån hab låtsades att hon inte hörde. För hon nämnde inte med ett ord någonting om det. Det enda förslaget, förutom vårdbidraget, var att vi borde flytta till andra sidan stan för att komma närmare en skola som passar Leos behov bättre. Det nämnde hon minutrarna efter att vi hade diskuterat hur mycket Maja får stå tillbaka just på grund av sin lillebror och hans problematik. Ja då är det ju jättebra att vi flyttar så att hon måste byta skola och förlora alla sina kompisar. Vi offrar helt enkelt henne för att hennes lillebror eventuellt kommer att gå i en annan skola.
Jag gick hem till lillebror och tog en kaffe och hämtade det gigantiska paketet som innehöll en klädbeställning till hela familjen. Sen vidare ner på stan, köpte med mig kinamat och åkte hem. Jag kände mig arg, ledsen, besviken, ja helt enkelt alla negativa känslor man kan tänka sig.
På måndag är det jag som mailar mitt personliga ombud och ber henne kolla upp vad hab faktiskt kan/bör/ska ställa upp med för hjälp. De kan inte bara sitta där och konstatera att det finns en otroligt allvarlig problematik och sen bara rycka på axlarna och säga att de kan minsann inget göra. Blir arg bara jag tänker på det.
Tur att jag då har såna underbara och stöttande vänner. Janna tipsade om en sida med övningar för Leo, och även om hab i en annan stad som är tusen gånger bättre och erbjöd sig till och med att be sin habtant höra av sig om inget hjälpte. Underbara Sara letade upp både en stödgrupp här i Eskilstuna och deras fb-sida.
Idag blir det att gå ut och äta med pappsen. Han ringde i veckan och frågade om jag kunde idag, vilket jag kan. Han ville även höra mer om Leo och allt annat som händer runt omkring. Sen var han snäll och lovade att inte ringa före tolv idag så att jag fick sovmorgon. Och det fick jag, vaknade för en timma sen. Då hade jag ett god morgon-sms ifrån Maja. Bästa sättet att starta en dag på.
Nej, dags att kicka igång dagen. Har egentligen tusen saker jag borde göra, men har fortfarande ingen energi. Den sista lilla gnuttan försvann igår under mötet.
För dig kämpar jag till sista andetaget
Idag har jag så mycket inplanerat att jag undrar när jag ska hinna med att andas. Det får jag gör i kväll tror jag bestämt.
Efter att jag lämnat Leo blir det en promenad till ICA för att hämta ut tobaken som kommit. Dock kommer jag att få stå och vänta ett tag eftersom paketutlämningen inte öppnar förens nio.
Sen hem och där kommer jag lagom hinna rulla cigg och mala tobak innan det är dags att fara iväg på första mötet som är med min handläggare på Tuna Projektet. Jag har en känsla av att vi inte kommer att hitta en lösning då hon sa redan på telefon att hon tycker att mitt förslag är alldeles för lite, men jag vet att det är precis vad jag klarar av och inte mer. Som tur är så har jag pratat med min handläggare på försörjningsstöd redan, och hon är helt ok med att jag avslutar Tuna projektet om det blir så. Det viktiga är att jag följer planeringen med vården och går på min DBT.
Efter det är det en kort pause och sen vidare till nästa möte. Dock hinner jag inte åka hem mellan mötena, så jag får se vad jag kan hitta på att roa mig med. Jag är ju inte en sån som gillar att bara gå omkring och kika på stan. Kan hända att jag åker på en gång och sätter mig där och läser så länge.
Det andra mötet är på habiliteringen. Det är andra delen av återgivningsmötet, då även två ifrån Leos dagis ska vara med. Och så ska vi även få höra vad vi kan få för hjälp och stöd av habiliteringen.
Finns det ork efter det ska jag förbi lillebror som bor i närheten och hämta upp ett paket. Eller så är jag totalt slutkörd av allt beroende på hur mötena går att jag åker hem och hoppar i myskläderna.
Trollen har sin första pappahelg den här helgen. Leo är nervös och Maja hade ont i magen igår och fick lägga sig i min säng redan ifrån början. Men det tog ändå ett bra tag innan de somnade.
Barnens låtsasfarmor ringde igår och vi hade ett långt prat. Vi bokade även in när trollen ska åka ner till deras hus i Skåne i sommar, och så sa hon att vi får helt enkelt se hur länge de vill stanna där. Vi bestämmer inget datum nu när de kommer hem, utan det får bli när de själva vill. Det som är skönt är att hon har arbetat med barn som har Asperger, så jag känner ingen större oro över hur det ska gå med Leo där. Jag är övertygad om att de kan möta honom på ett bra sätt.
Onsdag. Barn i skola och på dagis och jag kan göra mitt.
Det var planen för idag i alla fall, men så blev det inte. Båda barnen blir hemma. Maja vaknade med ont i magen och Leo har en riktig Leo-dag. Så det var bara ringa dagis och skola och säga att de blir hemma.
Så vad dagens planer är vet jag inte riktigt än. Det enda jag vet är att efter trollen gjort sig i ordning så ska jag in och ta en dusch. Men det gör inte så mycket att de blir hemma idag. Det är ju pappahelg i helgen så jag kan passa på att tanka lite extra kärlek i dag.
Idag är det klämdag och Majas skola är stängd fick jag veta i fredags eftermiddag. Framförhållning är inte deras sida. Och så fick jag den där dumma idén att då kan ju Leo också vara ledig. Men som tur var så var Kalle här och påminde mig om hur Leo blir när det är långledigt, det är ju röd dag i morgon och han ska vara hemma. Så vi nöjde oss med sovmorgon och att han börjar lite senare istället.
Själv blir jag hemma ifrån praktiken eftersom Maja är hemma. Men eftersom jag inte fick veta förens i fredags så hann jag inte säga till i förväg och jag känner mig jättedum att behöva ringa samma morgon och säga att hennes skola är stängd. Så jag kör en fuling och säger att hon är sjuk istället. Så får vi veckohandla imorgon istället, kan ju inte gå dit och handla om jag sagt att hon är sjuk.
Dagen kommer att bjuda på fixa och dona hemma, och när det är klart så blir det att hitta på något med Maja. Jag får se vad hon vill göra. Det enda som snurrar i hennes huvud nu är nämligen datorn. Kalle kom ju över med min gamla laptop som han fixat i ordning till henne igår. Så på eftermiddagen såg vi knappt av henne. Måste köpa en mus på torsdag, nu kör hon med den inbyggda.
Det känns väldigt lyxigt att sitta med frukostkaffet vid den här tiden en måndag. I vanliga fall är det full fart med att skicka iväg Maja till skolan och göra Leo redo för dagis. Jag ska sitta här fem minuter extra, bara för att jag kan.
Idag är det du och jag
Hurra, äntligen fredag och imorgon slipper jag höra alarmet klockan sex!
Fredag innebär praktik direkt efter att jag lämnat Leo. Sen stressa hem för att försöka att hinna med att göra nånting innan Maja kommer hem. De slutar ju tidigt på fredagar så det finns inte så mycket tid till att hinna få i ordning hemmet. Jag hatar att stressa.
När vi har hämtat Leo blir det en promenad till ICA för att handla inför helgen, fredagsmys är ett måste. Fast jag brukar ta mitt fredagsmys när trollen lagt sig, de väljer alltid sån dålig film att titta på under tiden.
Igår när jag hämtade Leo på dagis så hade han tappat en tand. Så efter att han hade somnat fixade jag i ordning ett glas med vatten med en guldtia i. Det var en väldigt glad pojke som kom in i mitt sovrum i morse för att berätta att tandfén varit på besök under natten. Tio minuter senare kom han in igen. Men den här gången hade han inte en guldtia i handen, utan en till tand. Så nu ligger den i samma glas och väntar på tandfén.
Det är fredag, jag är skittrött och vill bara sova, men det får jag göra i morgon.
Äntligen onsdag. Enda dagen på veckan nu för tiden där jag inte ska iväg nånstans och inget är inplanerat. Måndag är praktik, tisdag DBT, torsdag DBT och fredag praktik. Men inte idag. Idag ska jag vara hemma hela dagen, fast det betyder ju inte att jag är sysslolös. Onsdagar är dagen då jag tar allt jag inte hinner med de andra dagarna för att jag är iväg.
Funderar även på om jag ska passa på att baka bullar till Leos kalas, det är ju inte ens två veckor kvar tills han fyller. Liten blir stor. Och eftersom jag i vanliga fall är ute i sista sekunden för att fixa allt så vore det en trevlig omväxling om det mesta var klart när det börjar att bli dags. Som tur är så är jag ledig ifrån praktiken på måndagen den veckan Leo fyller också, eftersom Leos dagis är stängt då.
Men först av allt ska jag fortsätta att dricka mitt morgonkaffe innan det är dags att starta dagen med frukost till Leo och plocka fram kläder till Maja.
Igår gick hela dagen åt till att försöka att sortera dagen, det fanns inte en chans att lyckas få ner alla tankar här. Men nu börjar jag att få grepp om det och har sorterat upp det lite.
Inte helt oväntat så fick Leo diagnosen Asperger. Han är även överintelligent och ligger på topp 2%. Det som var mycket att ta in var hennes framtidsplanering vad gäller skola och sånt. Så långt hade ju inte jag tänkt. Jag har ju bara fokuserat på här och nu, och tänkt i lösa tankar som att han ska få den hjälp han behöver för att klara skolan. Men jag har inte tänkt på vilken hjälp han kommer att behöva i skolan.
Hon ska även skicka en remiss för motorikutredning eftersom att han har problem med motoriken. Alla som känner Leo vet exakt hur klumpig han är. Fast hans pappa verkar fortfarande inte fatta. Inget av det som jag, dagis och även psykologen sett och anser vara problem existerar hemma hos honom. Där är minsann Leo som precis vem som helst och har inga problem alls på något sätt. Det kan vara för att dagis och jag träffar honom dagligen som vi observerar det, och vi inte är rädda för att faktiskt se de problem som finns.
Även psykologen tycker att han absolut behöver ett år till på sig på dagis, och har även skrivit in det i sitt utlåtande. Så nu är den delen klar och vi kan andas ut i vetskapen om att Leo faktiskt kommer att få den tid på sig han behöver. Men det kommer helt klart att bli tufft i skolan, och han kommer att behöva allt stöd han kan få.
Idag är det fredag och den sista Strängnäshelgen. Väskan är packad och det är bara det sista kvar, sånt som användes igår kväll och nu på morgonen.
Jag har praktik, vilket jag inte känner för alls idag, jag vill vara hemma och terapistäda. Efter praktiken är det hem och byta om, och sen ska jag ner och ta en fika med underbara Sara på stan. Det är ungefär så långt min planering för den här helgen sträcker sig. På väg hem ska jag stanna till vid ICA och handla popcorn och sen är det hem och ha helg.
Efter att ha garderat mig så fick jag sova hela natten hurra! Inte ens Maja kom in och väckte mig utan sov hela natten i sin säng.
Idag ska vi äntligen få beskedet av Leos utredning. Jag är så nervös att jag har ont i magen. Jag önskar att jag kunde ha någon med mig förutom trollens pappa.
Men innan hon kommer vid elva så har jag massor att göra. Det är ju torsdag och då ska det förberedas inför helgen. Och trollens väska till Strängnäs ska packas. Bädda rent väntar jag med tills trollen har åkt, känns onödigt att bädda rent inne hos dem när de ändå åker i morgon.
Nej, det står helt still i huvudet, det enda jag gör är att titta på klockan och räkna ner.
Fy vilken skitdag det var igår. Jag mådde pyton och fick hem två trötta troll som var så trötta att de inte kunde uppföra sig.
Efter ett tag fick jag nog och sa åt dem att de kan stanna inne på sina rum tills de kan uppföra sig, då stod de i dörröppningarna och skrek åt varandra istället. Jajemen, så var hela eftermiddagen så när det var kväll och de skulle lägga sig säckade jag ihop i soffan.
Sen blev det natt, jag älskar nätter. Och jag älskar att sova. Tyvärr fick jag inte ägna mig åt min favoritsport då jag fick sammanlagt 2½ timmas sömn. Först vaknade jag och var kissnödig, sen väckte Tjockkatten mig och ville kela, sen vaknade jag av att det fruktansvärt varmt och till sist vaknade jag av tandvärk.
Men idag ska dagen bli bättre har jag bestämt. Min tobak har äntligen kommit hurra! Så den ska jag hämta ut efter att jag lämnat Leo på dagis. Ska även köpa ny alvedon för mina sista gick i natt.
Sen blir det hem och fixa och dona som alltid. Skulle tippa på att jag kommer att behöva lägga mig efter lunchen. Jag fungerar inte utan sömn.
Blir det en likadan eftermiddag idag så tar jag en enkel resa till något varmt ställe. Jag har redan fått säga åt dem flera gånger nu på morgonen när de varit på väg att ryka ihop.
Gud vad skönt med kväll, och mina lår håller absolut med.
Praktiken gick bra idag också. Men tre timmar av lyftande och uppackande av varor skapar träningsvärk i muskler jag inte visste att jag hade. Speciellt när man hela tiden har i bakhuvudet att lyfta med knäna och inte med ryggen.
När jag kom hem blev det lite stressigt. Massor att göra och jag ville gärna hinna att äta lunch också innan Maja kom hem. Men eftersom jag dels varit lite förutseende och gjort vissa saker igår, och sen planerat redan innan jag gick hemifrån i morse så gick det också och jag var färdig vid halv två och kunde stoppa lite mat i magen som kurrade högt.
Pratade med min DBT-sköterska nu på eftermiddagen och blev åter igen påmind om varför jag tycker så bra om henne. Jag har ju min individualterapi på tisdag förmiddag, men den här veckan kunde hon inte tisdag då de håller på med en ombyggnad. De ska slå ihop båda öppenvårdsmottagningarna till en enda. Så vi flyttade det till torsdag förmiddag, men så dubbelbokade jag och bokade in återgivningssamtalet då. Och fredag kan jag ju inte eftersom att jag har praktik. Och har missat ett gäng tider redan så var orolig över att bli utskriven om jag inte kom på torsdag, men vill inte heller säga nej till återgivningssamtalet då jag hade fått vänta tills i början av Maj. Men min sköterska sa att det är ju hon som ändrat tiden ifrån tisdag till torsdag och att jag absolut skulle gå på återgivningssamtalet och att vi helt enkelt träffas nästa tisdag. Att bli utskriven skulle jag inte oroa mig för.
Vi pratade också lite snabbt om hur jag tänker och känner kring återgivningssamtalet, men jag vet inte riktigt det själv. Jag är ju inställd på att det faktiskt är något, men det kommer nog ändå att kännas tungt om det är så. För mig, personligen, spelar det ingen som helst roll, han är ju min Leo precis som han alltid varit. Men jag tänker på hur andra kommer att se på honom och de svårigheter som faktiskt är. Hur folk kommer att bemöta honom om han har en diagnos, hur det kan hindra att de faktiskt ser den underbara killen bakom diagnosen, och bara ser diagnosen.
Eftermiddagen lunkade på som den alltid gör. Efter att Leo slutat dagis kröp vi upp i soffan för lite bokmys och frukt innan trollen satte igång att leka med Majas nya saker hon fick när hon fyllde. Själv passade jag på att få i mig lite kaffe för det kändes som om jag skulle somna ståendes.
Sen var det den vanliga rutinen med middag, duscha, smörja, borsta tänder för att till slut avslutas med lite kvällsmys i soffan innan klockan blev sju och det var dags för trollen att börja göra sig redo för sängen. Idag tog det lite extra lång tid då de började tjafsa om en sago-cd och vem som skulle lyssna på den, men de löste det själva så småningom utan att det gick över styr och jag behövde gå in och medla.
Vid fyra kom Leo in och hade drömt mardröm och ville krypa ner hos mamma. Det innebar även att han tog båda mina kuddar och det mesta av mitt täcke. När han sen vaknade för andra gången strax innan klockan sex och gick upp var det himmelriket i några minuter att få ha både täcke och kuddar i några minuter innan mitt alarm ringde.
Idag är det DBT. Jag har varken tid, ork eller lust, men har redan missat flera veckor. Missar man för många blir man utskriven. Så jag ska kolla hur många jag har missat, om det är ok att hoppa över den här gången också. Jag har tusen saker (det har jag alltid) att fixa tills Maja fyller. Och resten av veckan har jag saker som är viktigare än min DBT som jag inte kan missa, vilket innebär att jag inte har en enda hel dag att fixa på. Åker jag på min DBT är jag inte hemma förens tidigast elva och så ska jag hinna med hemmet och att baka och äta lunch. För att inte tala om att jag måste veckohandla på Lidl, det hanns inte med igår så det börjar att bli akut. Nej, hoppas att jag kan missa en gång till.
Kan jag missa DBTn så är dagens plan att veckohandla efter att jag lämnat Leo, baka och leta upp några till recept som ska bakas under veckan. Hinner jag ska jag även fixa i ordning mobilen till Maja, annars tar jag det i morgon. Gah, blir stressad bara jag tänker på allt som ska göras under veckan.
Tre såna här hade jag tänkt skulle hinnas med idag
3 CommentsIdag väcktes jag klockan nio av ett glädjeskrik ifrån Leo, Winx ska börja att sändas på vardagar igen. Glädjeskriket byttes snabbt ut emot tårar när han insåg att vid den tiden är han på dagis. Det hjälpte inte med att jag förklarade att det är gamla avsnitt, och att han ju har dem på DVD.
Dagens plan är att baka bullar, det har ju varit dagens plan i några dagar nu. Men idag ska trollen till sin pappa och sova kvar där tills i morgon, så idag har jag ungefär 1000 saker mindre att göra. Tröttheten sitter i fortfarande men nu kan jag slå mig ner framför datorn när jag vill när inte trollen är hemma. Ska även ta mig till ICA och hämta ut paketet ifrån Adlibris. Jag kunde ju inte göra det igår när vi var och handlade eftersom det ligger en födelsedagspresent till Maja där. Ska även fixa i ordning mobilen hon ska få. Den ska blåsas helt ren, fyllas med musik av Jay Smith och även få en bakgrundsbild med honom.
Men först ska jag fortsätta att njuta av mitt morgonkaffe ett tag till när trollen ändå håller sig lugna.
Mitt sällskap tills i morgon
Usch vilken natt jag har haft. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag vaknade, sista gången var klockan runt fem. Så inte helt förvånande så försov jag mig rejält.
Istället för ett alarm som ringde ilsket så blev jag väckt av en Leo som förklarade att nu var minsann klockan åtta minuter över åtta och då behövde han faktiskt äta frukost för det var bara tio minuter kvar tills han skulle gå till dagis. Så det var bara att gå upp och knäppa igång kaffebryggaren och ringa dagis och säga att Leo blir sen och kommer vid tio.
Maja har lov den här veckan, det är bara på tisdag hon ska vara en kort stund på fritids så att jag hinner fixa presenter till påskäggen och lite annat, så hon får följa med mig och veckohandla. Jag ska ta med mig intyget när vi ska till Lidl och lämna det till personalchefen där också tänkte jag.
Mer spännande än så blir det, förhoppningsvis inte, idag. Det kan hända att Maja och jag kollar en film i eftermiddag innan Leo slutar på dagis, och då kan det hända att jag somnar i soffan.
Har man lov kan man öva på att posera
8 CommentsAtt få sova till klockan nio och sen komma upp till solsken istället för snö är ett alldeles utmärkt sätt att starta en söndag på. Trollen har dessutom kommit bra överens och inte bråkat en enda gång än så länge.
Idag vet jag inte riktigt vad som händer. Kalle och jag har pratat lite löst om att gå igenom trollens cyklar och se om Maja har växt i den röda så att Leo kan ta den blåa hon har vuxit ur och se om de behövs fixas efter att ha stått hela vintern. Ska vi inte göra det vet jag inte riktigt vad jag och trollen ska hitta på. De är i alla fall äntligen feberfria och pigga båda två.
Sen har jag ju allt jag alltid gör på söndagar. Veckomatsedel, planera veckan som kommer och allt sånt. Men först ska jag fortsätta att njuta av kaffet ett tag.
Eftersom Maja är hemma så fick Leo också vara det. Maja är tillräckligt pigg för att orka leka, och då kan det vara skönt med lite sällskap. Plus att de kom i säng sent igår eftersom att vi fick besök av mamsen. Så vi tar helg redan nu. Det var ju inte helt fel att få sova till halv nio på en fredag.
Den enda planen för idag är att ta oss till ICA för att inhandla fredagsmys och lite annat smått och gott. Jag tänkte att jag skulle baka bröd imorgon när de är hos sin pappa så jag behöver fylla på skafferiet lite. Får jag tid över ska jag även sätta mig vid datorn och storhandla.
Varken Maja eller jag hade lust att åka ner på stan igår, så vi internetshoppade istället. Skor till Maja, och födelsedagspresenter till Leo. Och BR är verkligen snabba, bara några timmar efter beställningen var den skickad och jag fick ett mail med spårningsnumret. Till Maja beställde vi ifrån Din Sko, och där har jag ingen koll på hur lång leveranstid det är. Hoppas att det går fort, för Maja behöver verkligen nya skor. Synd bara att inte Make Up Store har webshop för jag behöver ny dagkräm. De är ju så pass stora att man tycker att de borde ha det. Jag får ta det på tisdag när jag har DBT.
Mötet igår gick toppen, jag börjar veckan efter påsk. Det ska bli så skönt att komma ut och göra någonting istället för att bara gå hemma. Det är nära och bra också, tar ca 5 minuter att gå dit.
Maja blir hemma ifrån skolan idag. Hon hade ont i huvudet igår och var så trött att hon var på väg att somna i min famn när vi satt och läste i soffan efter att Leo slutat dagis. Röda kinder och blanka ögon, och hon åt knappt trots att hon fick pizza. Leo gnällde också över huvudvärk nu på morgonen, men han vill inte vara hemma. Eftersom jag inte behövde väcka Maja i morse fick jag sovmorgon till sju. Vilken vardagslyx en torsdag.
Efter lunchen får Maja följa med mig ner på stan, jag måste ju lämna in papper på mina bussresor till min handläggare. Sen tänkte jag titta efter en vårblomma till balkongen också. De har en superbra blombutik nere på stan med trevlig och hjälpsam personal. Vi ska stanna till på apoteket också och hämta ut medicin åt mig.
I eftermiddag kommer mamsen över. Hon har fixat en vårjacka åt Leo. Jag ska bjuda henne på mat, en trevlig omväxling emot att hon bjuder mig på mat.
Idioten som kom på sommartid hade inte barn kan jag garantera. Det tog en evighet för trollen att somna igår (de lade sig ju egentligen klockan sex), och Leo somnade inte förens halv nio. Att väcka dem var inte kul, för Maja var det ju som att bli väckt halv sex, och Leo blev ju egentligen väckt klockan sex. De kommer att vara lagom roliga i eftermiddag.
Jag tog en liten bloggpause i helgen, hade inte tid. Innan Rasmus kom fixade jag och donade hemma och han kom lagom tills jag var färdig. Jag dregglade över hans kamera, vi pratade och sen beställde vi pizza och kebab som gjorde att vi hamnade i matkoma hela kvällen. Rasmus blev så trött att han däckade i soffan, och jag hamnade i säng vid klockan elva, då hade jag kämpat i en evighet med att hålla mig vaken.
Igår kom Kalle över lagom tills jag var färdig med morgonkaffet, fick ju sovmorgon. Blev totalt shockad när jag vaknade och tittade på mobilen och den visade på halv tolv. Sen blev jag förvirrad när jag klev upp och klockan visade halv elva. Efter att ha kliat mig i huvudet ett tag kom jag på att vi skulle ställa fram klockan en timma. Kalle kletade i ny färg i min gigantiska utväxt och sen svamlade vi som vanligt.
När trollen kom hem ifrån Strängnäs hade de vårskor på fötterna, de hade fått barnens gamla som de vuxit ur. Den familjen är verkligen underbara. Så nu har vi massor med fritid nästa söndag, då jag hade planerat att vi skulle åka ner på stan och köpa vårskor. Den tiden ska vi ta ihop med Kalle och gå igenom cyklarna. Ska kolla om Maja vuxit i nästa cykel, eftersom att hon vuxit ifrån den gamla. Sen ska vi se om Leo vuxit i Majas gamla, och så ska vi kolla om något behövs göras efter att de har stått hela vintern.
Idag blir det veckohandling som alltid på måndagar. Efter det ska jag ta itu med hemmet och med tanke på att jag egentligen klev upp klockan fem, så skulle det inte förvåna mig om jag måste lägga mig efter lunchen.
5 CommentsMötet idag gick jättebra. Vi diskuterade alternativ och fick ihop en lång lista med tänkbara platser som de samarbetat med tidigare. I slutet så bokade in en tid veckan efter påsk, med förhoppningen om att vi inte kommer att behöva den, att vi redan har hittat en plats och varit på studiebesök där.
Sen var det bara att åka hem och brottas med tvätt och städning. Och jag tror att jag måste vara på bättringsvägen för jag behövde inte lägga mig med feber och huvudvärk efter lunch. Helst av allt hade jag hämtat hem Leo och ringt hem Maja, men tyvärr så funkar det ju inte att ändra Leos dagsrutin med så kort varsel. Och Maja skulle tycka att det var tråkigt att vara ensam med mamma utan varken Leo eller andra barn att leka med, alla andra barn skulle ju vara kvar i skolan/på fritids. Så jag hade vardagslyx och läste oavbrutet i en timma innan det var dags för Maja att komma hem.
Eftermiddagen gick åt till att tjata. Barn som inte lyssnar förens man höjer rösten och som bråkar konstant är inte det bästa för humöret. Så jag sket i disken och stängde in mig på toaletten för lite egentid och tystnad. Man lär sig sina knep. Satt och lekte med mobilen i tio minuter innan jag tog itu med att duscha troll och göra dem redo för sängen.
Mitt eksem på handen är tillbaka så jag kände även att handen inte skulle klara av att både diska och duscha troll, och jag hade rätt. Två fingrar sprack upp under tiden jag duschade Maja. Jag gör inget annat än smörjer, smörjer, smörjer och har händerna i vatten minimalt utan att det hjälper. Minsta kontakt med vatten och allt smörjande är som bortblåst. Kanske får passa på att boka in tid till mig också när jag ringer vårdcentralen om Leos eksem på måndag. Hans går ju inte heller bort.
Har ärvt sin mammas känsliga hud
Den här förkylningen tar död på mig. När jag vaknar på morgonen känns allt bra, som mest lite snorig. Men allt eftersom timmarna går smyger sig febern på mig och efter lunch är det bara att gå och lägga sig om jag ska orka med eftermiddagen. Jag vill gärna bli frisk nu tack.
Idag ringde psykologen upp för att avsluta intervjun om Leo. Det tog närmare två timmar och efteråt var jag helt slut av alla frågor. Om några veckor blir jag kallad på möte för att ta del av resultatet. Det hon kunde säga redan nu var att under den dagen hon tillbringade med honom så såg hon en pojke med en rätt stor problematik, men som tack vare stöd hemma och på dagis ändå kan fungera hjälpligt i vardagen. Vi var dock båda överens om att han är inte redo för sexårs, och hon skulle efter sammanställning av utredning mer än gärna skriva intyg till kommunen om det. Sexårs kan förvärra hans problematik, eftersom de inte har några möjligheter att stötta honom på samma sätt som dagis gjort.
Jag pysslade och fixade hemma under tiden vi pratade så när vi var färdiga var det bara att värma på lunchen. Och efter det hade jag tänkt att sätta mig vid datorn, men det blev sängen istället tills strax innan Maja kom hem.
Eftermiddagen har snurrat på som den alltid har gjort, och nu börjar det att bli dags att gå in och säga åt Maja att hon får lägga undan boken för att det är dags att sova. Själv ska jag vara sjuk i soffan någon timma innan jag kryper till sängs jag också.
Inte helt oväntat så blev trollen sena hem ifrån umgänget med sin pappa. Han hade ”missuppfattat” vad vi kom överens om. Det är därför jag helst inte tar saker muntligt med honom utan via sms. Finns det i skrift så ”missuppfattar” han aldrig, men i stort sett konstant om det är muntligt.
Eftermiddagen och kvällen har vi tillbringat med att mysa. Det var mys innan maten och efter att vi hade ätit så hoppade trollen i pyjamasar medan jag röjde i köket och sen blev det mer mys i soffan.
Själv ska jag fortsätta att mysa i soffan, fast nu bara med Tjockkatten. Trollen är nattade, och kommer nog att somna rätt fort. De var totalt slut.
Sovmorgon till halv tio, och Maja kom in till mig innan jag hade gått och lagt mig igår så inte blev jag väckt heller. Jag klagar absolut inte.
Igår sjukskrev jag mig ifrån bloggen. Två troll som bråkade konstant och jag mådde pyton. Jag tillbringade mesta tiden med att skälla på trollen och titta på klockan i väntan på att det skulle bli dags för dem att lägga sig. Sen när de lagt sig och jag tittade till dem när de sov så kom självklart det dåliga mammasamvetet istället.
Idag har trollen umgänge med sin pappa, och ska sova där för första gången. Då ska jag passa på att ta mig hem till mamsen och bli ompysslad och bli bjuden på hennes underbara mat. Det finns inget bättre än mammas mat, och jag kan inte minnas sist vi umgicks bara hon och ja. Eller jo, det var i vintras innan jul jag var över någon timma innan jag skulle ut och käka med Sara. Undrar om mamsen tycker att jag är konstigt om jag tar med kameran och tar kort på maten?
Vad lyxigt det är att få sovmorgon en fredag och slippa gå upp klockan sex. Trollen är piggare idag också. Det kan man inte säga om mig däremot. Men det är fredag så vad spelar det för roll?
Eftersom att vi inte kom iväg igår så måste vi iväg idag. Mina papper hade kunnat vänta, men Maja fick det sista av sin Ventoline igår kväll så det går inte att skjuta upp. Så det är bara att hoppa på bussen lite senare.
Sen blir det en lugn fredag med lite fixa och dona hemma. Eller ja, så lugn den nu kan bli med två troll hemma. Just nu är de inne på Majas rum och röjer runt rejält och det skrattas och skriks där inne. Men så länge det är glada skrik så får de skrika bäst de vill. Fast det slutar nästan alltid med att de blir osams. Men så länge de är glada och håller sams får de hållas.
Vet ni vad man får om man har två barn som är för hängiga för att orka en dag på dagis/i skolan, men för pigga för att göra ingenting? Jo man får totalt kaos kan jag tala om. De har hållit sams i sammanlagt 45 minuter sen vi gick upp. Sammanlagt!
Hela dagen har man fått tjata, gnata och skälla. Sen har man fått skälla, gnata och tjata. Till slut gick jag och bokade tvättid, i bokningssystemet i tvättstugan längst bort, bara för att få lugn och ro.
Det blev inget åka ner på stan idag. Lagom tills jag var klar med allt här hemma och skulle fixa lunch så fick Maja så ont i magen att hon bara satt dubbelvikt och jämrade sig (men det stoppade henne inte ifrån att tjafsa med sin bror). Som tur är så fanns det exakt 6 ml Ventoline kvar, så hon klarar sig tills i morgon. Strax innan vi skulle äta middag så blev hennes mage bättre och hjälp vad hon vräkte i sig mat. I vanliga fall när jag gör Spansk räkgryta till middag så brukar det bli ungefär två matlådor över, idag åt hon så mycket att när maten var slut tog hon ett äpple efter. Hon måste ha varit utsvulten eftersom att hon knappt åt något till lunch, trots att hon fick sin favoritmat.
Nu ligger de små odjuren äntligen i sina sängar och min puls börjar att bli normal och risken för en hjärtattack har minskat. Och när jag tittar in till dem när de somnat, så kommer jag inte att kunna förstå hur jag kunde bli så arg.
Jaha, det blir två troll hemma idag. Maja är hängig och hostig så jag håller henne också hemma trots att hon är utan feber. Leo var lite piggare när han vaknade men skulle bli dålig igen av det höga tempot på dagis. När de är småkrassliga är det faktiskt lättare att ha båda hemma då de fortfarande orkar leka och blir rastlösa, så de kan roa varandra.
Idag blir det en busstur till apoteket. Måste även lämna in lite papper några hus bort. Som tur är så går bussen utanför våran port och stannar bara några meter ifrån apoteket så det blir inte så ansträngande för trollen. Resten av dagen går åt till att förbereda inför helgen, det är ju torsdag.
Vi hann knappt komma innanför dörren innan Leo säckade ihop. Glittriga ögon, röda öron (han blir röd om öronen när han är trött eller sjuk), och så bröt han ihop när jag förklarade att nej, vi ska inte alls beställa pizza idag. En timma senare kom febern också. För att få honom att äta lite i alla fall så fick det bli makaroner och köttbullar till middag. Jag åt inte alls, det tog mig en halvtimma att få i mig hälften av lunchen. Och Leo som i vanliga fall kan äta som en vuxen karl till middag åt fyra små köttbullar och några tuggor makaroner.
Han får bli hemma resten av veckan, vilket även hans syster blev glad över. Det betyder nämligen att istället för lång dag på fritids för att jag har DBT så kan hon gå raka vägen hem när skolan slutar kvart över ett. Jag ringde och förvarnade deras pappa om att han ska ladda med hostmedicin och alvedon tills på lördag. För även om Leo är sjuk så skulle han inte gå med på att missa första övernattningen hos pappa.
Så eftermiddagen och kvällen blev väldigt lugn här hemma. Leo var för sjuk för att ens orka retas med sin syster så Maja utnyttjade det till max och satt och ritade i vardagsrummet. Annars stänger hon alltid in sig på rummet när hon ska rita för att Leo inte ska förstöra.
Själv ska jag krypa upp i soffan under filten och vara sjuk någon timma innan det är dags även för mig att krypa ner under täcket.
Och jag ser att jag fått ännu en stalker på bloglovin, vad kul. Hoppas att du kommer att trivas
Hjälp, jag har ju knappt hunnit med att andas idag. Det har varit full fart sen klockan åtta när psykologen ringde på dörren.
Första delen var massor med olika tester här hemma. Som tur var tyckte Leo mest att det var kul. Mellan varven blev han frustrerad så då pausade vi. I 1½ timma kämpade han på innan det var dags att gå till dagis. Jag funderade på hur det kändes i Leos huvud, då jag blev slut bara av att sitta med under testerna. Hur ska det då inte kännas i hans huvud? Psykologen följde med till dagis för att observera.
Medan de var på dagis så passade jag på att klämma in allt jag i vanliga fall gör på en hel dag. Veckohandla i två affärer, städa, ta hand om tvätten, ringa samtal till höger och vänster och lite annat. Jag hade precis satt mig med utredningarna jag fick av min läkare när psykologen kom tillbaka för intervjun med mig.
Tyvärr han vi inte riktigt färdigt, så vi får slutföra det på telefon, vi bokade in en tid nästa vecka. Hon förberedde mig på dock att det vanligaste i den åldern är att man får en ”kanske”-diagnos. Mycket av det som ingår i diagnosen är ju sånt som ett barn i hans ålder faktiskt inte ska kunna än. Så om det inte är totalt nej, eller totalt ja, så brukar de vänta med att ställa en diagnos. Då gör de en planering man följer och så gör man en ny utredning om något år.
Precis när hon gått så kom Maja hem. Hon åt en frukt och vi pratade lite om dagen. Hon hade blivit lite ledsen när de hade spelat fotboll och killen som ägde bollen hade sagt att hon var sämst av alla och att ingen skulle passa bollen till henne. Det löste vi enkelt genom att Maja får ta med sig sin boll i morgon, och hon sa glatt att alla som är dåliga får spela med henne så kan de träna på att bli bra tillsammans.
På dagis möttes vi av en väldigt trött Leo, jag tror att han hade kunnat lägga sig direkt när vi kom hem. Istället tog vi frukt och bokläsning i soffan. Sen var lugnet slut. Maja var så trött att hon fick hysteriska utbrott och grät på löpande band, och Leo var skittrött han också och fick utbrott han också så fort man tittade på honom.
Behöver jag säga att jag blev överlycklig när klockan väl var sju och det var dags för dem att krypa ner under täcket? Ibland är det mer skönt än annars med kvällströtta barn.
2 CommentsIgår när jag skulle sova fick jag lägga in ett avsnitt på mobilen igen. Jag startade om den stationära igår eftermiddag, och som vanligt fick xboxen för sig att den inte hittar nätverket då. Så det var bara till att ge sig upp, slänga in ett avsnitt på mobilen och krypa ner i sängen igen. Nån gång i natt kom Maja in också och bad mig starta en serie. Hon såg lite förvånad ut när jag började att pilla på mobilen då, hon trodde väl att mamma blivit knäpp.
Idag börjar äntligen Leos utredning. Jag är så glad att det har gått så fort. Man har ju hört skräckhistorier om hur vissa har fått vänta i flera år utan att något hänt. Men för oss var det bara några månaders väntan. Och idag klockan åtta kör det igång, och så kommer hon att hålla på hela dagen. Det orsakade lite kaos i min hjärna, eftersom att jag drastiskt måste ändra min vardagsplanering och sånt har jag lite svårt för. Men det är det helt klart värt.
Leave a commentDet var två glada, men otroligt trötta troll, som kom hem ifrån Strängnäs. Tröttast var Maja som gått upp riktigt tidigt för att följa med och kolla på innebandy. Vi kröp upp i soffan och hade mys och pratade om vad de hade gjort i helgen. En timma senare blev de upphämtade för ett kort umgänge med sin pappa och kom tillbaka 1½ timma senare efter att ha varit och ätit på Burger King.
De har blivit nerbäddade och omstoppade, och strax ska jag gå in och säga åt Maja att det är dags att stoppa undan boken och sova. Så trött som hon är så kommer det nog inte att bli några protester. Sen ska jag ta och hoppa i pyjamas, tvätta ansiktet och få upp håret i hemmatoffs.
Idag när jag hämtade Leo på dagis pratade jag med en av dagisfröknarna om hur det går med våran lilla ”kamp” för att få ha kvar Leo ett år till. I väntan på intygen så har det inte hänt så mycket. Däremot har vårat bråkande resulterat i att kommunen nu ska se över sina regler, så att barn med Leos problematik inte ska behöva bråka för att få gå ett år extra. De vill ändra regelverket så att de barnen ska ha rätt till ett år till.
Jag blev så glad när jag hörde det. Jag, och Leo, har ändrat en kommuns tänkande och syn på vad barn behöver. Vi har fått chefer att öppna ögonen för att barn är individer och inte följer en given mall.
Igår när jag kom och hämtade Leo på dagis var det en väldigt lycklig kille som mötte mig. Han gapade stort och visade upp en glugg i underkäken.
Tanden fick följa med hem och hamnade i ett glas med vatten och mjöl runt omkring och en förhoppning om att tandfén skulle komma under natten.
Så i morse så spanade han ner i glaset, och minsann. Där låg en guldtia och blänkte lockande. Den gick han sedan och höll i handen hela morgonen och stoppade inte ner den i sparbössan förens strax innan han skulle till dagis.
Klockan nio blev jag väckt av två små troll som lekte lejon i vardagsrummet, alla vet ju att lejon ryter högt. Så upp och knäppa igång kaffebryggaren, ut på balkongen för morgonciggen och fixa frukost till två hungriga lejon. Solen värmde skönt ute på balkongen och man ser asfalt var man än tittar.
Idag blir det söndagsfix här hemma. Det är då jag tar det jag inte hunnit/orkat/haft lust med under veckan och planerar för den kommande veckan. Och eftersom det är söndag får man gå i myskläder med håret i en ful toffs hela dagen. Jag ska väl hinna med att tvätta nån maskin med tvätt också och kanske hinna med lite dator.
Men först ska jag starta dagen med att se till att trollen kommer ur pyjamasarna.
Det närmar sig att man kan gå ut utan jacka
Härligt härligt med lite sovmorgon. Vid nio tyckte trollen att det var dags för mamma att gå upp och fixa frukost. Två spända troll som hela tiden tittar på klockan för att se när den är halv tolv och pappa kommer.
Medan trollen har pappadag har jag lite att göra, hamnade ju efter lite eftersom Maja och jag hade lunchdejt på stan igår. Jag tänkte ta en dusch i lugn och ro utan att behöva ha ena örat öppet för trollen, och sen ska jag skura golv. Jag vet hur man roar sig kungligt när man är barnledig minsann.
De kommer ju inte hem förens vid halv åtta ikväll så jag kommer nog att hinna med att slappa lite också. Har massor med filmer liggandes jag inte sett, en stor hög med böcker som väntar på att bli lästa och massor med serier. Men jag brukar bli så förvirrad över var jag ska börja att det slutar med att jag mest sitter och surfar planlöst tills de kommer hem. Jag menar, sätta sig och titta på en film på eftermiddagen en lördag? Det är jag inte van vid och det känns lite obehagligt. Min uppgift idag blir alltså att välja ut en film att titta på när jag är färdig med hemmet.
Så här slappnar man av enligt tjockkatten
Det spelar ingen roll hur arg/ledsen/nere jag är, när jag hör mina troll skratta så blir jag varm i hela kroppen. Så för någon dag sen kändes allt usch och blä och då är det bra att ha troll som är lätta att få att skratta. Jag bad helt enkelt Maja att killa Leo så att jag fick ha lite skratt-terapi.
Efter att Leo var lämnad på dagis ville en av fröknarna prata med mig om hur det hade gått sen senaste mötet där vi kom fram till att Leo mår bäst av ett år till på dagis.
Han har rätt att gå ett år till på dagis, så långt är allt bra, men då får han hoppa över sexårs och gå direkt till första klass så att han fortfarande går med sina jämngamla. Hade han kunnat det så hade han ju inte behövt ett år till på sig.
Hade han däremot haft inlärningssvårigheter så hade det inte varit några problem med att han fick ett år till på sig och sen gå på sexårs, men han har ju ”bara” stora sociala inlärningssvårigheter och det räknas tydligen inte. I specialfall kan barn dock få göra så som vi vill göra med Leo. Både rektorn och områdeschefen är helt på våran sida, och är beredda att bråka lite för att Leo ska få ett år till på sig och sen börja på sexårs.
Fröken föreslog att jag skulle prata med psykologen jag haft kontakt med på BUP och be henne om ett intyg på att Leo faktiskt har de svårigheter han har så att de har lite mer att gå på när de ska bråka med vilken myndighet det nu är som beslutar om såna saker. Så när jag kom hem ringde jag till BUP det första jag gjorde och lämnade ett meddelande till psykologen och så får jag hoppas att hon ringer upp så fort som möjligt.
Så nu ska jag bråka med myndigheter, fixa papper på än det ena och än det andra för att Leo ska ha rätt till att gå ett extra år. För mig är det så självklart och för dagispersonalen också. Men någon som aldrig har träffat Leo, än mindre vet vad just han behöver, ska ha sista ordet. Vad hände med alla barns rätt till hjälp och stöd?
Jag är så trött på att det alltid är nånting. Jag kämpar med en sak, och när det löst sig så är det bara att börja bråka om nästa grej. Vad händer när jag inte orkar mer? Vem ska komma och ta över när min ork är slut och jag inte orkar bråka med en myndighet till, inte orkar ringa ett telefonsamtal till?
Jag blev lite förvånad när jag vaknade och det var ljust ute och trollen lekte glatt. Så ska det inte vara klockan halv sju på morgonen. Men så är det tydligen klockan åtta på morgonen. Jag hade glömt att ställa alarmet innan jag gick och lade mig. Tur att Maja har lov och att min grupp-DBT inte är förens i eftermiddag. Det var bara att ta telefonen och ringa dagis och fritids och säga att trollen börjar senare idag.
Idag ska det helgstädas så att vi bara kan slappa i helgen. Det ska bäddas rent, men planen att tvätta golv får jag hoppa över. Det kommer jag inte att hinna, så det tar jag på lördag istället. När jag är färdig hemma blir det lunch och sen DBT. Vet inte riktigt om jag vågar promenera ner eller om det är is överallt. Men solen skiner och det vore skönt att få komma ut och röra på sig. Jag får se vad klockan är när jag är färdig och har ätit.
Trollen sitter vid frukostbordet och Leo är överlycklig över att han får frukostbullar. Själv sitter jag med frukostkaffet och njuter av att det är för varmt att ha morgonrocken på när solen skiner in genom fönstret. Konstaterar även att jag nog borde tvätta fönster nån dag, när man tittar ut kan man tro att det är dimma.
Det är lite lyx att få sova till klockan sju på morgonen den här veckan. En timmas extra sömn är inget jag tackar nej till. Maja kom in i natt och kröp ner hos mig som alltid. Men det var rätt tidigt på natten så det blir många timmars sammanhängande sömn. Det tackar vi för.
Idag har jag tvättstugan, jag ska tvätta badlakan. De blir inte sköna om man hängtorkar dem så de vill jag torktumla. Sen ska Maja och jag baka bröd också. Efter lunchen ville Maja att vi skulle krypa upp i soffan och titta på en film ihop och känner jag mig själv så kommer jag att vara precis lika trött då som nu så lite soffhäng är inte fel.
Leo sitter vid köksbordet, Maja vaknar fortfarande till liv i soffan och jag sitter med min kaffemugg. Det är en timma kvar tills Leo ska vara på dagis och ingen morgonstress, det är ju bara honom jag ska göra i ordning innan vi går.
Jag är så sjukt trött hela tiden. Det spelar ingen roll hur mycket, eller lite, jag sover, jag är konstant trött. Två timmar på kvällen är jag pigg, that’s it.
Idag var Leo redan uppe när jag klev upp. Han låg och hade mys i soffan och hade precis gått upp. Maja har jag precis fått väcka, och snart ska jag fixa frukost åt dem.
Idag får Maja vara på fritids för jag har DBT. Och självklart hittar jag inte mina papper. De brukar alltid ligga vid datorn så att jag kan fylla i dem varje kväll men nu finns de inte här. Och de ligger inte i väskan jag använder heller. Jag får helt enkelt åka utan papper. Jag hade ju tänkt att promenera ner, men det är både blött och isigt så det får bli bussen både dit och hem.
Sen blir det hem och fixa och dona hemma och äta lunch. Och jag vill inte, jag vill bara sova. Jag drömmer redan nu om semestern i sommar där jag behöver göra ingenting och bara kan ta det lugnt och ladda batterierna. Men det känns långt bort när man tittar ut och ser snö överallt.
I dag blev det sovmorgon till strax efter sju. Maja har ju lov så jag kunde sova några minuter extra tills det var dags att väcka Leo. Nu håller båda trollen på att vakna till liv i väntan på att Leos te ska bli färdigt, Maja ville ha frukost lite senare.
Idag blir det till att veckohandla, båda affärerna på samma dag. Tur att jag får sällskap av Maja. Först blir det ICA, hem och packa upp och sen vidare till Lidl. Äntligen kan jag handla ägg igen. Jag ska även posta muffinsformarna till Therese.
Sen blir det att fixa och dona hemma, och framför allt, umgås med Maja. Hon fick välja vad hon ville ha till lunch och det blev hennes favorit, Euroshoppers pyttipanna. Själv tar jag mig en matlåda, det där skulle jag inte äta om jag så fick betalt för det.
I morse blev jag väckt av två troll som bråkade så rutorna skakade, inget mysigt sätt att bli väckt på. Sen säger det även rätt bra hur resten av dagen kommer att bli. De har tjafsat konstant om precis allt och ingenting. Härligt.
Idag kommer moster över och jag ska bjuda henne på mat. Men innan dess är det lite som ska fixas, så som tvätt, disk, städ, göra veckomatsedel och inköpslistor inför nästa vecka och lite sånt. Måste även ta med i beräkningen att Maja är hemma och har lov 3 dagar så det finns lunch och sånt till henne. Det är bara tisdag och torsdag när jag har DBT som hon behöver vara på fritids.
Mer spännande än så blir det inte idag. Det är söndag och då är alltid så lite som möjligt planerat så att vi har tid att umgås.
Klockan nio blev jag väckt av Leo som frågade om han fick låna min penna. Han frågar alltid sånt, trots att jag faktiskt lagt en penna på vardagsrumsbordet åt honom.
Med tre timmars extra sovmorgon så var det inga problem alls att komma upp ur sängen idag. Knäppa igång kaffebryggaren, ut på balkongen för morgonciggen och så fixa frukost åt trollen. Leo sitter fortfarande och äter.
Idag har de umgänge med sin pappa så då får jag lite egentid. Den ska tillbringas med dels tvätta, men sen att göra ingenting. Kanske lägger jag mig och tittar på en film, kanske kryper jag upp i soffan med en bok. Ska även försöka att fixa klart det sista med headern.
Klockan 14 presenteras även vinnaren i tävlingen så håll ögonen öppna. Nästa vecka kommer det en ny tävling, med en kanonvinst.
Idag har jag sällskap av mig själv
Veckans bok
Reklam
