Huset vid Tara Road av Maeve Binchy
Boken tar sin början när Ria är ung. Hon och bästa vännen Rosemary jobbar på samma ställe när en dag Danny Lynch börjar arbeta där. Ria förväntar sig att han ska falla för Rosemary, vilket alla andra gör. Men till sin stora förvåning är det istället Ria han börjar att uppvakta.
De köper så småningom hus ihop, gifter sig, får två barn, och allt verkar vara frid och fröjd. Ria är hemma med barnen och Danny jobbar mest hela tiden. I huset på Tara Road är det alltid full fart, människor kommer och går, Ria bakar, städar och håller igång konstant, barnen springer in och ut. Ria trivs med sitt liv och börjar fundera på om de kanske inte skulle försöka bli gravid en tredje gång. Men när hon berättar detta för Danny får hon sitt livs chock. Danny har träffat någon ny, de ska ha barn ihop och han vill skiljas.
Av en slump råkar det bli så att Ria över sommaren byter hus med en amerikanska, som också har varit med om mycket. I Amerika får hon perspektiv på saker och ting. Inser att livet kanske har en hel del att bjuda på, trots att hon först trodde att det var över.
Jag vet inte, på vissa sätt gillar jag den här boken. Men på andra sätt så är allt så tillrättalagt. Man vet hela tiden vad som kommer att hända. Det är nog en bok som passar bättre som tidsfördriv, än när man vill ha något riktigt bra att läsa.
Emma och Carrie växer upp med sin mamma och sin styvfar. De lever fattigt, styvpappan är alkoholist och mamman är känslomässigt frånvarande. Styvpappan utnyttjar Carrie, men kan inte i sin vildaste fantasi tänka sig att hon kommer att ge tillbaka. Men en dag får Carrie nog, när hennes mammas och systers liv står på spel, och hon ger igen på ett sätt som hon har fått lära sig av den vresiga med godhjärtade grannen.
Men det är något som inte står rätt till med Carrie. Att det är så får man inte veta förens i slutet av boken, och även förklaringen till vad som är fel. Det ger en förklaring på allt man har tyckt har varit konstigt.
Boken berättas utifrån Carrie, men jag har svårt att hitta den rätta känslan när man läser. Kanske för att det är en vuxen författare som försöker berätta ur ett utnyttjad barns perspektiv. Men på det stora hela är boken väldigt bra, och man fortsätter läsa hela tiden, för att man vill så gärna att det ska ordna sig för de här stackars flickorna.
Charity växer upp med tre syskon i ett kallt och kärlekslöst hem. Fadern är en grym människa som inte har mycket över för sina barn. Mamman är kuvad av fadern och lider av kronisk depression. Det är Charity som får uppfostra sina barn, och vara en extramamma åt dem
En natt börjar det att brinna i deras hus. Charity lyckas rädda sig själv och sina syskon, men inte föräldrarna. De brinner inne och helt plötsligt står barnen utan sina föräldrar.
Barnen hamnar hos en underbar adoptivfamilj, men sen kommer det fram att de har en morbror de aldrig hört talas om, än mindre träffat. Han vill nu ha Charity boende hos sig. Men inte av kärlek, utan för att han behöver tjänstefolk som passar upp på honom och tar hand om det stora gods han bor på.
Charity lyckas få jobb på en internatskola för pojkar, med adoptivföräldrarnas hjälp, för att inte behöva bo hos morbrodern, men saknar sina syskon oerhört mycket.
En dag träffat hon Hugh och blir handlöst förälskad. De tillbringar en intensiv sommar tillsammans. Hugh kommer dock från en rik och respektabel familj. När de får veta om hans förhållande med den fattiga Charity kräver de dock att han avbryter det hela.
I samma veva upptäcker Charity att hon är gravid med Hughs barn. Helt plötsligt står hon ensam i världen, med ett litet barn på väg.
Det här är en underbar bok som jag läste med skratt och tårar. En berättelse om styrka och mod, men även om olycka. Det är inte en bok som slutar i rosenröd lycka, utan på det sätt som verkligheten gör.














