Bloglovin
Gillar du min blogg? Tycker du om det jag skriver?
Klicka då på knappen för att följa bloggen på bloglovin.
Varför du bör följa mig på bloglovin kan du läsa om här
Övrigt
Jag gjorde det igen, försov mig. Jag skulle trycka på snooze men stängde av alarmet helt. Som tur är så bor även väckarklockan Leo här som kom in och sa att nu är klockan sju. 
Idag är det DBT. Antar att hon kommer att fråga om hur det gick hos läkaren igår. Jag fick Voxra utskrivet vilket har en del trevliga bieffekter. Bland annat så kan aptiten minska så att man går ner några kilo. Man kan även få mer energi och bli piggare. Jag ska börja med den idag nu på morgonen. Dock så kan den förändra smaksinnet en del. Att röka ska tydligen inte smaka gott när man äter den. Men tänk om B&J helt plötsligt smakar äckligt?? Panik ju! Sen höjde han även min stämningsstabiliserande med 50 mg. Så ska vi träffas om två månader igen för att utvärdera och se om jag ska stå kvar på samma dosering eller om vi ska öka.
Jag ska även köra en kur med antibiotika i tio dagar. Fast det bestämde inte min läkare, det bestämde jag. Jag har fått en hudinfektion, i en hårsäck, på världens sämsta ställe på kroppen att få en sån på. Serien ”jag och min muff” kapitel 3000. Och så säger alla läkare att det beror på rakning. Nu har jag motbevisat det! Så nu kommer jag att gå med konstant ont i magen i tio dagar, min mage gillar inte den medicinen. Det känns som om nån hela tiden snurrar runt en kniv där inne.
Hade även telefontid med Leos blivande läkare på habiliteringen angående läkarintyg till vårdbidraget. Men jag var mer förvirrad när vi pratat än innan. Nu vet jag inte om det är jag som ska ringa och boka tid eller om jag blir kallad. Han sa nämligen att han skulle ta upp det på mötet de har på hab idag. Den där organisationen behöver organiseras lite.
Men jag kör på med min nya taktik. Jag rycker på axlarna och ser vad som händer. Jag orkar inte lägga mer energi på att styra upp allting runt omkring precis hela tiden. Ringa runt och fråga och undra. Det finns andra saker, bättre saker att lägga energin på. Som att nu dricka färdigt frukostkaffet innan dagen börjar.
Världens finaste väckarklocka
Torsdag och lång dag med DBT på eftermiddagen som slutar när vi i vanliga fall sitter i soffan och läser efter skola och dagis. Och självklart börjar jag med att försova mig. Leo kom in och sa att klockan var sju, då brukar Maja äta frukost. Jag måste ha råkat stänga av alarmet när jag skulle snooza.
Idag är det DBT och jag har ingen lust. Jag blir trött och det är jobbigt att sitta och analysera och gå igenom händelser under veckan. Men det hjälper och är bra så därför ringer jag inte och avbokar trots att det är vad jag egentligen har lust med mest av allt.
Men innan jag åker dit ska det fortsätta att bakas här hemma. Och tvättas, och städas, och försöka att hinna med att andas. Och handlas mjölk, det skulle bli billigare för oss att ha en ko på balkongen tror jag. Så det får bli en promenad till ICA efter att jag har lämnat Leo på dagis.
Mitt liv går på autopilot just nu. Jag är så trött så trött. Det är för mycket runt omkring och jag vill bara trycka på stoppknappen och kliva av. Ni skulle se min almanacka, varje dag är fullklottrad med saker som måste göras och jag hinner aldrig ens göra hälften. Men eftersom livet inte har nån stopknapp så kopplar jag istället på autopiloten och bara kör på. Tills det lugnar sig och jag åter hinner med att andas.
Så otroligt trött
Jag kom i säng redan vid halv tio, och Maja sov hela natten vilket betyder att jag också fick sova hela natten. Det är en sällsynt lyx här hemma. Nu blev det många timmars sömn som jag verkligen behövde.
Idag är det grupp-DBT vilket betyder att det är en lång dag, vi brukar vara hemma vid halv fem emot klockan tre de andra dagarna. Och eftersom det är torsdag innebär det även helgförberedelser. Idag extra mycket, eftersom att jag i morgon måste åka hemifrån redan strax efter klockan tio.
Så idag kommer helt att ägnas åt hemmet. Speciellt som jag igår var så trött och mådde pyton att jag mutade trollen med dator mitt på dagen för att kunna lägga mig och läsa. Det enda som blev gjort var disk och en maskin tvätt. Vilket betyder att hela hemmet istället skriker högt efter min uppmärksamhet idag. Och det enda jag vill göra är att sova några timmar till.
Torsdag, en dag kvar till fredag bara!
Torsdagar brukar vara en lång dag i vanliga fall, med grupp-DBT på eftermiddagen och jag är hemma sent, men idag kommer den att kännas längre än vanligt. Jag har nämligen läkartid 10.30 så jag måste åka hemifrån redan klockan 10. Läkarens mottagning ligger i huset bredvid mottagningen där jag har DBT, men jag kommer att ha ca 2 timmar mellan läkaren och det är dags för DBT. Då ska jag bland annat till apoteket och hämta ut medicin, och eftersom att jag måste åka så tidigt så får det bli lunch på stan också. Drar jag ut på det riktigt ordentligt har jag då 1 timma kvar. Det lutar åt att jag helt enkelt går upp och sätter mig på mottagningen och läser.
Eftersom att jag måste åka så tidigt och är hemma så sent så kommer jag knappt hinna göra nånting hemma. På torsdagar brukar jag ju helgstäda och förbereda för helgen så att jag bara kan slappa på lördag. Men idag kommer jag i stort sett bara att hinna diska undan efter frukost och sen är det dags att åka. Så jag kommer att ha en hel del att göra på lördag.
Det ska bli spännande att höra resultatet av utredningarna jag fick förra gången och skulle fylla i. Det ena var ju enbart en skattningsskala på mitt mående, fick nämligen en precis likadan ifrån min DBT-sköterska. Resten vet jag inte riktigt vad det var, eftersom de aldrig heter typ ”utredning för blabla”, utan bara heter fina bokstavskombinationer.
Tveksamt om det blir något mer bloggande idag, på torsdagar brukar jag vara trött eftersom att vi kommer hem sent, och innan dess har jag setat och analyserat mig själv i drygt två timmar, och idag har jag läkaren också som brukar ta ungefär en timma.
Idag var det riktigt tungt att gå upp, snoozade i 40 minuter innan jag lyckades stoppa fötterna i tofflorna. Hade svårt att sova i går och sist jag tittade på klockan var hon kvart i tolv. Det märks att det är slutet på den här omgången med sömntabletter, sista dagarna tappar de rejält i effekt.
Idag är det DBT direkt efter att jag har lämnat Leo på dagis. Sen blir det att stanna till på Apoteket på väg hem och hämta ut ny apodos och även ta veckohandlingen på ICA som ligger bredvid. Tror det var fem saker jag skulle ha därifrån eller nånting sånt. Sen blir det hem och fixa och dona som vanligt. Har jag tur hinner jag med att vila ett tag, är inte alls i form.
Eftermiddagen ska jag ägna åt mys med trollen. Det är i alla fall vad jag hoppas, men jag skulle tippa på att de försvinner iväg och leker så fort vi har läst efter att Leo kommit hem ifrån dagis.
Fröken och jag tog sovmorgon
Vid fyra kom Leo in och hade drömt mardröm och ville krypa ner hos mamma. Det innebar även att han tog båda mina kuddar och det mesta av mitt täcke. När han sen vaknade för andra gången strax innan klockan sex och gick upp var det himmelriket i några minuter att få ha både täcke och kuddar i några minuter innan mitt alarm ringde.
Idag är det DBT. Jag har varken tid, ork eller lust, men har redan missat flera veckor. Missar man för många blir man utskriven. Så jag ska kolla hur många jag har missat, om det är ok att hoppa över den här gången också. Jag har tusen saker (det har jag alltid) att fixa tills Maja fyller. Och resten av veckan har jag saker som är viktigare än min DBT som jag inte kan missa, vilket innebär att jag inte har en enda hel dag att fixa på. Åker jag på min DBT är jag inte hemma förens tidigast elva och så ska jag hinna med hemmet och att baka och äta lunch. För att inte tala om att jag måste veckohandla på Lidl, det hanns inte med igår så det börjar att bli akut. Nej, hoppas att jag kan missa en gång till.
Kan jag missa DBTn så är dagens plan att veckohandla efter att jag lämnat Leo, baka och leta upp några till recept som ska bakas under veckan. Hinner jag ska jag även fixa i ordning mobilen till Maja, annars tar jag det i morgon. Gah, blir stressad bara jag tänker på allt som ska göras under veckan.
Tre såna här hade jag tänkt skulle hinnas med idag
3 CommentsMaja kom in till mig utan att väcka mig! En hel natts oavbruten sömn är som himmelriket, fast det betyder ju inte att jag var pigg när klockan ringde.
Idag blir det ingen DBT, istället måste jag ringa och reda ut röran med min beräkning. Det gör iofs inte så mycket, jag är inte alls på humör för DBT idag. Jag mår skit av att hålla på att gräva i allt, även om jag vet att jag mår bättre av det i slutänden.
Sen blir det till att fixa och dona hemma. Jag hoppas på att jag har energi efter lunchen, för jag har en hel mapp i webbläsaren med intressanta saker jag vill lära mig. Men orken finns aldrig till att sitta med det, och när orken finns, så finns inte tiden.
I morse var det tungt att komma upp. När jag hörde att barnen var uppe och lekte så snoozade jag tills det var dags att starta tevattnet. Vad jag längtar tills i helgen när jag får sova.
Idag är det grupp-DBT. Jag har inte gjort läxan för det gick inte. Vi arbetar med relationer, och jag har helt enkelt inte varit med om en sån situation vi skulle skriva om. Jag har inte alls nån lust att åka dit idag. Det finns en människa där jag stör mig något otroligt på. Det enda hon pratar om är sina hästar och sina fördomar. Sist så ifrågasatte jag vad hon sa när hon hävdade att alla som har Asperger är känslokalla. Då hävdade hon att så är det visst för så är hennes syster och då är alla så. Ifrågasatte henne igen och då började hon att gråta och sen sa hon inte ett ljud till under resten av tiden. Hon har fördomar emot allt och alla och hon driver mig till vansinne!!
Men innan det är dags för DBT ska jag fixa och dona hemma. Det är torsdag och då ska det förberedas inför helgen!
Är allergisk emot fördomsfulla människor
Vi hann knappt komma innanför dörren innan Leo säckade ihop. Glittriga ögon, röda öron (han blir röd om öronen när han är trött eller sjuk), och så bröt han ihop när jag förklarade att nej, vi ska inte alls beställa pizza idag. En timma senare kom febern också. För att få honom att äta lite i alla fall så fick det bli makaroner och köttbullar till middag. Jag åt inte alls, det tog mig en halvtimma att få i mig hälften av lunchen. Och Leo som i vanliga fall kan äta som en vuxen karl till middag åt fyra små köttbullar och några tuggor makaroner.
Han får bli hemma resten av veckan, vilket även hans syster blev glad över. Det betyder nämligen att istället för lång dag på fritids för att jag har DBT så kan hon gå raka vägen hem när skolan slutar kvart över ett. Jag ringde och förvarnade deras pappa om att han ska ladda med hostmedicin och alvedon tills på lördag. För även om Leo är sjuk så skulle han inte gå med på att missa första övernattningen hos pappa.
Så eftermiddagen och kvällen blev väldigt lugn här hemma. Leo var för sjuk för att ens orka retas med sin syster så Maja utnyttjade det till max och satt och ritade i vardagsrummet. Annars stänger hon alltid in sig på rummet när hon ska rita för att Leo inte ska förstöra.
Själv ska jag krypa upp i soffan under filten och vara sjuk någon timma innan det är dags även för mig att krypa ner under täcket.
Och jag ser att jag fått ännu en stalker på bloglovin, vad kul. Hoppas att du kommer att trivas
Usch, idag var det jobbigt. Jag var på väg att börja gråta flera gånger och jag gråter aldrig framför andra. Samma sak på bussen hem, lagom tills det var dags för mig att kliva av kände jag tårarna komma och jag rusade av bussen och fram till porten.
Idag pratade vi om varför jag är så hård och dömande emot mig själv. Har jag fyra saker att göra och gör tre av dem så peppar jag inte mig själv att jag faktiskt gjorde tre saker, utan jag skäller ut mig själv rejält för att jag inte gjorde den fjärde saken.
Vi diskuterade också varför jag är så. Var började det? Inte helt oväntat så lyckades vi hitta orsaken rätt fort. Ni som känner mig och läser vet precis ifrån vem jag har fått att döma mig själv. Det finns en människa som alltid har dömt mig. Har jag misslyckats med något så har den personen alltid berättat för mig precis hur misslyckad jag är. Har jag faktiskt lyckats med något så har jag ändå blivit dömd för att jag inte gjorde på det sättet personen tyckte att jag skulle göra.
Har man blivit konstant bortvald och hela tiden fått höra alla fel man gör, men aldrig när man gjort något bra så är det väldigt lätt att själv börja döma sig själv. Jag försöker inte ursäkta mig, utan bara förklara hur ett sådant beteende föds. Och jag kommer arbeta benhårt med att försöka att bli snällare emot mig själv. Att istället för att se till vad jag inte gör, eller inte har gjort på rätt sätt ska jag försöka se till vad jag gör och vad som har blivit rätt.
Nu ska jag dunka igång musik på hög volym och terapistäda innan jag sätter igång med en designbeställning.
I morse ville varken jag eller Maja gå upp när det var dags. Jag snoozade 20 minuter, och sen fick jag kämpa tio minuter med att få upp henne. Leo skuttade glatt upp ur sängen som vanligt.
Idag är det DBT, vilket jag ärligt talat inte har minsta lust med. Jag har inte ens fyllt i veckokortet. Däremot hann jag till slut fylla i skattningsskalorna. Aja, man behöver inte vara på topp jämt. På väg hem kliver jag av bussen vid apoteket istället. Måste hämta ut ny dosrulle till mig, och även Ventoline till Maja.
Idag var första dagen som jag inte gick till balkongen för en morgoncigg och sen besviket insett att jag inte röker längre efter att jag knäppt igång kaffebryggaren. Men jag måste erkänna att jag saknar god natt-ciggen otroligt mycket. Mycket mer än morgonciggen, och jag som trodde att det skulle vara tvärt om.
Klockan sex var det inte ett ilsket alarm som väckte mig utan en liten Maja som kom in och frågade om det var morgon eftersom det började att bli ljust ute. Och eftersom hon inte har någon snooze-knapp man kan trycka på så var det bara att gå upp. Strax efter det kom Leo upp och de vaknar nu till liv i soffan under var sin filt och jag här med min kaffemugg.
Det första Tjockkatten gjorde när jag gick upp i morse var att springa fram till matskålarna och jama högt. Han har inte spytt något mer och han har gått på lådan. Ett gott tecken som tyder på att det var mask och medicinen hjälpte eftersom att jag upptäckte det så tidigt.
Idag är det grupp-DBT på eftermiddagen, vilket betyder inget vila för mig idag. Då är det ännu viktigare att prioritera vad som måste göras och vad som kan vänta. Ska i alla fall packa trollens väska eftersom de åker till Strängnäs i morgon, så slipper jag panikpacka den i morgon bitti.
Och idag är sista dagen med ciggen för mig. I morgon bitti startar jag mitt liv som rökfri. Och oj vad jag ska röka idag! Och när jag går och lägger mig ska jag smula sönder resten av ciggen i diskhon och spola ner det och sen är det färdigrökt. Jag börjar att fundera vad jag gett mig in på. Men jag ska klara det här, för mig är det inget alternativ att inte sluta. Med Majas luftrör så måste jag, svårare än så är det inte.
Min privata väckarklocka
Inatt vaknade jag av en riktigt hemsk mardröm. Jag skakade och grät när jag vaknade. Mycket av det jag drömde om påminner om sånt jag varit med om förut, och som jag trodde att jag hade bearbetat.
Dagen har knappt startat och det märks redan att det är tisdag. Först försov jag mig och vaknade när jag i vanliga fall brukar starta Majas tevatten. Som tur var så låg hon i soffan och läste när jag gick upp, så hon behövde ingen tid på sig att vakna till liv utan jag kunde starta vattenkokaren. Och självklart är kontakten inte i, vilket jag upptäckte efter tio minuter. När vattnet väl var klart så glömde jag bort att hålla koll på hur lång tid hennes te stått och dragit.
Ska dagen fortsätta så här så drar jag täcket över huvudet och kommer fram när det är onsdag. Ska jag hinna till min DBT i tid måste jag börja göra mig i ordning nu, vilket betyder att jag bara hinner dricka en mugg kaffe istället för mina vanliga två så att jag vaknar till liv ordentligt.
Så, Maja är i skolan och Leo är på dagis och det är tyst i lägenheten. Det enda som hörs är mina svordomar.
Jag skulle lägga in musik på mobilen att lyssna på när jag åker buss. Är jag ute och går så lyssnar jag alltid på talbok i mobilen, men när jag åker buss läser jag och vill gärna ha musik i öronen för att stänga ute alla ljud och kunna fokusera på boken.
Jag trodde att det bara var att slänga in en mapp i mobilen och kunna öppna den i winamp. Det var det ju inte. Då får jag sitta och lägga till dem i en spellista en efter en. Så jag fick koppla in mobilen i datorn och skapa en spellista den vägen, det tog 45 minuter. Varför ska de göra allt så komplicerat?
Nu ska jag ta hand om hemmet, bädda rent, göra lite cola till helgen, ta hand om tvätt, disk och allt annat. Tandvärken håller sig borta och det går den gärna göra tills jag kommit ner på stan till min grupp-DBT och ändå ska till apoteket.
Jag blev lite förvånad när jag vaknade och det var ljust ute och trollen lekte glatt. Så ska det inte vara klockan halv sju på morgonen. Men så är det tydligen klockan åtta på morgonen. Jag hade glömt att ställa alarmet innan jag gick och lade mig. Tur att Maja har lov och att min grupp-DBT inte är förens i eftermiddag. Det var bara att ta telefonen och ringa dagis och fritids och säga att trollen börjar senare idag.
Idag ska det helgstädas så att vi bara kan slappa i helgen. Det ska bäddas rent, men planen att tvätta golv får jag hoppa över. Det kommer jag inte att hinna, så det tar jag på lördag istället. När jag är färdig hemma blir det lunch och sen DBT. Vet inte riktigt om jag vågar promenera ner eller om det är is överallt. Men solen skiner och det vore skönt att få komma ut och röra på sig. Jag får se vad klockan är när jag är färdig och har ätit.
Trollen sitter vid frukostbordet och Leo är överlycklig över att han får frukostbullar. Själv sitter jag med frukostkaffet och njuter av att det är för varmt att ha morgonrocken på när solen skiner in genom fönstret. Konstaterar även att jag nog borde tvätta fönster nån dag, när man tittar ut kan man tro att det är dimma.
Jag hade inte alls lust med DBT idag, men eftersom att jag hade missat förra gången så kändes det dumt att avboka i sista sekund igen. Men tänkte att mitt humör idag skulle göra att det inte gav mig något. Men så fel jag hade.
Vi arbetade med tankekedjor kring mitt mående. Även om jag inte mådde det minsta bättre efter, så hade jag ändå en helt ny förståelse för varför jag mår så här. Sen att det inte går att göra något åt saken, för att just nu kan jag inte ge mig själv det jag behöver, det är en annan sak. Nu vet jag däremot vilket mål jag ska jobba mot, och det gör att man står ut mycket bättre. När man ser målet framför sig är det lättare att med små, små steg ta sig fram till ett delmål i taget.
Efter vi var färdiga gick jag och köpte mig en mapp till alla papper man får och sen åt jag lunch på stan. Big no no i vanliga fall att äta snabbmat på vardagar, men idag sket jag totalt i det och tyckte att det får jag visst göra.
Tröttheten blev värre av maten dock, så när jag kom hem strukturerade jag upp vad jag skulle göra nu, och vad jag ska göra i eftermiddag efter att vi haft våran mysstund i soffan. Jag tänkte nämligen krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet någon timma innan trollen kommer hem. Jag måste få ladda batterierna lite, till och med reservbatterierna är förbrukade för länge sen. Och sista krafterna gick i morse när det var bara fem minuter kvar tills vi skulle gå, och jag upptäcker att Leo spillt ut sitt te över halva golvet men inte sagt till. Då blev det svordomar tyst i huvudet samtidigt som jag slet fram golvmoppen.
Så nu tänker jag unna mig att krypa ner under täcket med en film och sova, utan det minsta dåligt samvete över att jag gör det innan jag är klar med hemmet.
Jag är så sjukt trött hela tiden. Det spelar ingen roll hur mycket, eller lite, jag sover, jag är konstant trött. Två timmar på kvällen är jag pigg, that’s it.
Idag var Leo redan uppe när jag klev upp. Han låg och hade mys i soffan och hade precis gått upp. Maja har jag precis fått väcka, och snart ska jag fixa frukost åt dem.
Idag får Maja vara på fritids för jag har DBT. Och självklart hittar jag inte mina papper. De brukar alltid ligga vid datorn så att jag kan fylla i dem varje kväll men nu finns de inte här. Och de ligger inte i väskan jag använder heller. Jag får helt enkelt åka utan papper. Jag hade ju tänkt att promenera ner, men det är både blött och isigt så det får bli bussen både dit och hem.
Sen blir det hem och fixa och dona hemma och äta lunch. Och jag vill inte, jag vill bara sova. Jag drömmer redan nu om semestern i sommar där jag behöver göra ingenting och bara kan ta det lugnt och ladda batterierna. Men det känns långt bort när man tittar ut och ser snö överallt.
Jag fick nyss ett samtal ifrån mottagningen om att min DBT är inställd idag på grund av sjukdom. Det kunde inte kommit mer lägligt än vad det gjorde med tanke på gårdagen.
Så jag håller just nu på att försöka att få tag på Majas fröken på telefon för att säga att Maja kan gå hem halv tre som vanligt istället. Först tänkte jag även ringa dagis och säga att jag hämtar Leo vid tre, som alltid. Men så tänkte jag om en gång till. Leo klarar inte hastiga ändringar i rutinen och skulle jag ändra hans hämtning skulle eftermiddagen inte bli rolig. Han ser fram emot torsdagarna och gå längre, eftersom de då är färre barn och kan hitta på helt andra saker än vad de gör mitt på dagen.
Så Maja får gå hem tidigare, så har vi en timmas mys ihop bara hon och jag. Det blir bra det.
Ni missar väl inte tävlingen? Vinnare dras på lördag. Och snart kommer det upp en ny tävling med kanonpris, så håll ögonen öppna.
I natt kom det en Maja intassandes till mig vid två och ville sova hos mamma. Så upp och starta tvn (hon kan inte somna om det är tyst) och sen krypa ner i sängen och somna om igen. Och när alarmet ringde klockan sex så märktes det verkligen att det är torsdag idag. För varje dag som går i veckan så blir det tyngre och tyngre att kliva upp.
Idag är det grupp-DBT på eftermiddagen. Så jag måste leta upp min plastmapp att stoppa alla papper i, för man får tydligen väldigt mycket papper där. Just nu håller vi på med medveten närvaro, och läxan den här gången var skitsvår. Det lät så enkelt när de berättade och man läste alla papper, men hjälp vad fel jag hade.
Men innan dess har jag ett hem att ta hand om. Det är ju torsdag vilket innebär att det ska förberedas inför helgen, bäddas rent och lite såna saker. Plus att jag har lite saker som inte blivit gjort under veckan som också måste göras. Sen har jag en header jag inte får till som jag vill, och hon jag ska göra den åt är så otroligt tålmodig med att den aldrig blir klar.
Jag hoppas att Rasmus har hunnit bli frisk, för i såna fall kanske han skulle komma förbi i eftermiddag efter sin pianolektion och vi kommit hem ifrån skola dagis.
Så här bra gick det att vara medvetet närvarande
Hjälp vad trött jag är idag. Först kom Leo in vid ett och kröp ner hos mig. Han sa iofs inte ett ord, men istället för att gå runt sängen till andra sidan så klättrade han över mig som han alltid gör. Vid tre kom Maja in och väckte mig och bad mig starta nåt på tvn så hon fick ljud och kunde somna. Så när alarmet ringde klockan sex gjorde jag inte ens ett försök att komma upp, utan snoozade till halv sju när det var dags att väcka Maja.
Idag skulle det ha varit DBT, men jag kommer inte att komma iväg. Jag skötte allt fel igår, både mat och sömn. Det låter dumt för någon som inte har en diagnos, men det är otroligt viktigt att sköta sånt. Hoppa över det en dag och det blir fel. Så jag stannar hemma och har lite bakterapi istället. Det är ju alla hjärtans dag idag, och här hemma firar vi som vi alltid gör. Inga blommor, nallar eller sånt. Utan en alla hjärtans dag-fika. Så jag ska baka något i min hjärtform. Rasmus kommer också när han slutat skolan. Ingen alla hjärtans dag utan alla mina tre hjärtan.
Hur firar ni alla hjärtans dag?
2 CommentsJag fick en chock när jag vaknade. Dels hade jag försovit mig, som tur var bara med 30 min, och sen låg det ingen Maja i sängen bredvid. Hon har sovit i sin säng hela natten. Vilket betyder att jag har fått sova en hel natt!
Idag blir det full fart hela dagen. Eftersom jag inte gjorde nånting igår, så är allt kvar tills idag. Sen ska jag även helgstäda och sen är det dags att ge sig iväg för DBT. Beroende på hur kallt det är ute, så är det möjligt att jag tar en promenad dit. Men tittar man ut genom fönstret ser det kallt som f*n ut. Det är små, hårda snöflingor som gnistrande faller ner, vilket brukar betyda att det finns en risk att man springer på en isbjörn på väg till dagis.
Jag ska även packa trollens väska eftersom de ska till Strängnäs i morgon och kommer hem på söndag igen. Lilith är barnledig i helgen, och har redan helgen planerad. Den innehåller filmer, serier, böcker, Cola, popcorn och B&J. Och sovmorgon. En perfekt helg enligt mig. Min dejt får bli Tjockkatten.
Jag är mycket tveksam till att det är tisdag måste jag säga. Ni som följt bloggen ett tag vet att det finns en anledning till att jag kallar den för ”dagen som gud glömde”, och för er som är nya läsare kan jag bara säga att klicka på tisdag bland taggarna så förstår ni varför jag kallar den för det.
För det första var jag några minuter tidig till min DBT, vilket jag tror aldrig har hänt. Det här var sista gången i orienteringsfasen så vi gick igenom hur individualterapin och gruppterapin går till och skrev kontrakt på behandling. Så nu är det två gånger i veckan i 1½-2 år.
Eftersom det var senare idag än vad vi brukar ha, så var vi klara vid samma tid som jag brukar äta lunch. Och min mage skrek. Så jag åt lunch på stan utan minsta dåligt samvete. Jag tänkte att jag är värd det för att jag måste stå ut en hel tisdag till. Förutom att jag fortfarande inte är säker på att det är tisdag.
Sen bussen hem och sätta igång. Jag var tvärsäker på att jag skulle vara totalt slut efter DBT och lunch, vilket brukar vara en livsfarlig kombo. Men inte då, energi fanns så det räckte och blev över. En timma tog det att bli klar med allt här hemma så det blev en mugg kaffe och lite pillande i Elements innan Maja kom hem.
Hon kom hem lagom tills det var dags att hämta Leo så vi kastade sopor på vägen och gick och hämtade lilla herr Tandlös. När vi kom hem blev det lässtund i soffan som det oftast blir på vardagar. Sen gick trollen och lekte och då passade jag på att sortera bilder på datorn.
Enda indikationen på att det är tisdag var efter maten. Vi åt pannkakor, och som alltid vill jag bara gråta när det är dags att diska och torka av. Hela diskbänken är full med bunkar, byttor, stekpannor och annat, det är sylt och glass över hela bordet och det ser ut som om man inte diskat på en månad.
Sen var det dags för den vanliga kvällsrutinen, och den tror jag att ni kan lika bra som jag vid det här laget.
Efter att Maja hade duschat pratade vi lite om min DBT, eftersom det nu betyder att de kommer att behöva vara längre på dagis och fritids på torsdagar. Så jag förklarade lite om hur Borderline fungerar, vilket vi även har pratat om förut. Jag svarade på de frågor hon hade och berättade även lite om behandlingen och hur den går till. Det är en utmaning att försöka att förklara sånt på en sjuårings nivå. Men hon verkade nöjd över svaren så jag tror att jag lyckades rätt bra.
Nu blir det soffa, filt och serier innan det är dags för sängen.
Varje morgon när alarmet ringer är det samma sak, jag stänger av det och vill bara dö. Klockan sex ska man inte behöva gå upp, då ska man sova sött. När jag tar över världen ska jag införa förbud mot att gå upp före klockan nio. Maja kom in i natt också, men väckte inte mig utan kröp bara ner bredvid. Jag vaknade till nån gång under natten, hörde hennes andetag och somnade om.
Idag är det DBT igen, sista gången innan det är dags att skriva på behandlingskontraktet och behandlingen startar på allvar. Så nu vet jag vad jag kommer att göra två gånger i veckan de närmsta två åren. Idag blev det flyttat till klockan tio, så efter att jag har lämnat Leo så hinner jag hem och fixa lite innan jag ger mig iväg. Ser inte alls fram emot att promenera i den här kylan, tur att jag har mina termobyxor.
Eftersom att jag veckohandlade på ICA igår, så är det raka vägen hem när det är klart och fixa det sista hemma och sen äta lunch. Men eftersom det blev framflyttat en timma kommer det nog inte finnas tid till att vila, och jag brukar bli totalt slut så vila brukar vara nödvändigt. Det ska bli mycket spännande då att se hur eftermiddagen blir. Speciellt med tanke på att det är tisdag, dagen som gud glömde.
Varje kväll när jag ställer alarmet så dör jag lite grand inombords. Och på morgonen när det ringer klockan sex så dör jag lite till. Jag är absolut ingen morgonmänniska.
Maja kom in i natt igen, men Leo sov hela natten i sin säng. Det har blivit lite tvärt om nu. Han sover hela natten i sin säng, och Maja kommer in till mig varje natt. Men mig stör det inte, det är ljuvligt att vakna upp på morgonen och höra deras andetag ifrån sängen bredvid.
Idag är det DBT som gäller. Jag ser inte fram emot att gå ner dit, även om det bara tar en halvtimma. Men eftersom det är enda chansen till att promenera idag så får det bli så. Tur att man har termobyxor. När jag är klar så ska jag ta ett snabbt varv på stan, behöver bland annat gå till apoteket.
Sen är det bussen till ICA och veckohandla och sen hem och fixa och dona. Som tur blir det inte pulkabacken i eftermiddag, utan det blir läsning i soffan. Mycket skönare när det är så här kallt ute.
Längtar efter våren och solen
Igår kväll när jag var inne och pussade på Leo så var han lite varm och rosig om kinderna. Dock var jag inte säker på om det var sova-varm eller feber-varm. Han hade klagat en del på ont i halsen under dagen och varit väldigt trött.
Nu när jag skulle in och väcka honom var han fortfarande varm och med rosiga kinder, så jag lät honom sova. Är han sova-varm så kan vi göra honom i ordning för dagis när han vaknar, det gör inget om han blir sen. Och är han feber-varm, ja då vill jag inte släpa upp honom klockan sju om han ändå ska vara hemma ifrån dagis. Dock börjar jag att luta mer och mer åt feber eftersom att han sovit 12 timmar. Han lade sig vid sju igår, och somnade på en gång. Så fort har han aldrig somnat nånsin.
Så nu är det bara jag och Maja här uppe. Jag sitter och planerar om allting i huvudet, som jag tycker att jag får göra varje tisdag. Avboka DBT, för även om Leo är frisk när han vaknar så kommer jag inte att hinna dit. Eventuellt boka om Majas utvecklingssamtal i eftermiddag beroende på om Leo har feber eller inte. Har han feber behöver jag även lösa hur jag ska kunna gå och veckohandla på ICA, kan ju inte släpa med mig en sjuk unge.
Förutom det blir det samma som alltid; städa lite och tvätta lite. Och svära över xboxen som inte fungerar som jag vill.
Vad ska ni göra idag?
Sist han var sjuk. Precis samma rosiga kinder nu
3 CommentsJag kände redan när jag gick upp att nej, idag blir det ingen DBT. Den här veckan blir det ingenting. Och jag vet varför också, och vet att nästa vecka så kanske jag inte kommer att må bättre, men det jobbiga är över och jag kan lägga det bakom mig.
Idag blir det en promenad till ICA för veckohandlingen efter att jag har lämnat Leo. Jag ska in i kiosken också, vilken inte öppnar förens nio. Jag fick en utbetalningsavi igår jag hade tänkt att lösa in. Jag skulle gjort det på stan, men nu ska jag ju inte ner dit. Skulle ha gått till apoteket också, men dit tar jag en promenad imorgon.
Sen blir det att fixa och dona hemma, tvätta lite och så får vi se hur jag känner mig efter lunch. Antingen blir det att lägga sig, eller så sätter jag mig och leker på datorn. Antingen får jag äntligen fram den där bloggdesignen som bor i mitt huvud, eller så sätter jag mig och leker i ps.
Nu ska jag ta och ringa mottagningen och avboka min tid och sen startar dagen här hemma. Maja har redan ätit frukost och håller på att klä på sig, och Leo sitter vid frukostbordet och sen ska han och jag göra oss i ordning.
Snart så, om några dagar kommer det där leendet tillbaka
Om man bortser ifrån att det är tisdag, dagen som gud glömde, så är det här en alldeles underbar dag. Till största delen i alla fall.
Tisdag är den enda dagen i veckan när Leo måste vara på dagis när han ska klockan halv nio. Annars hinner jag inte med bussen som går fem över halv och så blir jag sen till min DBT. Tisdagar är också den enda dagen i veckan vi inte är i tid, så klart. Idag gick vi hemifrån tre minuter över halv nio. Jag blir inte förvånad, kommer alltid till mottagningen fem över nio, och min DBT börjar klockan nio. Så idag bestämde vi oss för att flytta fram den till kvart över nio istället.
Idag gick vi igenom andra halvan av min livslinje så nu är det klart. Till nästa gång ska jag göra en problemlista med konkreta problem. Haha undrar hur många block jag behöver för att göra den listan? Har redan kommit på 15 punkter.
Efteråt gick jag till apoteket för att hämta ut medicin, eftersom jag upptäckte igår att jag minsann inte hade en till ask hemma, och sista tabletten gick igår kväll. Gick till mitt favoritapotek, men där var den slut. Gick till det statliga apoteket, men där var den slut. Så jag fick gå till apotek hjärtat, som jag hatar. Inte apoteket i sig, men det tar alltid en halv evighet där även fast det inte är mycket folk. Mycket riktigt, idag fick jag vänta 35 minuter, och det var bara tre nummer före mig. I vanliga fall har de min medicin på alla apotek, men det är tisdag så jag blev inte förvånad att den var slut.
Akut kissnödig gick jag till bussen och åkte till ICA. Där hade de både krossade tomater och tagliatelle till riktigt bra pris, så det fick följa med hem. Det går alltid åt. Gå riktigt snabbt hem för att kissa och möts av kaos. Sotarna har inte tagit av sig skorna när de gick in. Funderar på att ställa fram skurhinken åt dem tills de kommer tillbaka. Luckan till fläkten över spisen stod vidöppen, och röret satt inte fast, så jag antar att de inte är klara. Men var de är har jag ingen aning om, inte är de här i alla fall.
Fixade och donade hemma, och vad himmelskt det var att kunna göra det i lugn och ro. På lovet har jag fått hålla igång ifrån det vi gått upp tills trollen lagt sig och blev ändå inte klar, nu gjorde jag det på 1½ timma. Det enda som är kvar är att tvätta handdukar, men det gör jag när trollen kommit hem.
Nu har jag ätit lunch och sitter med en mugg kaffe och bara njuter av tystnaden. Det är minst drygt en timma kvar tills Maja kommer hem, och två timmar kvar tills jag ska hämta Leo på dagis. Tjockkatten sover i soffan, kaffet smakar underbart och det enda som hörs är datorfläkten.
Njuter av tystnaden
Tisdag, dagen som gud glömde, och det var en riktig tisdagsstart på morgonen.
Eller ja, det började redan igår kväll efter att jag lagt mig. Precis när jag slumrat till så där skönt så kom det in ett stycke Maja, så hon fick krypa ner i min säng. Efter ett tag så kom det in ett stycke Leo också. Efter mycket om och men lyckades jag somna om.
Klockan sex i morse ringde alarmet, och jag ville bara dö. Det vill jag varje morgon vid den tiden. När jag tar över världen ska det bli förbjudet att gå upp före klockan tio. Eftersom jag hade båda trollen inne hos mig så vaknade de också. Men istället för att lägga sig i var sitt hörn av soffan och vakna till liv så gick de in på Leos rum och lekte med hans nya saker ifrån igår.
Problemet är bara att Leo är en duracellkanin ifrån det han går upp, och Maja har det värsta morgonhumöret på denna jord, värre än mitt. Så det var ju bäddat för trubbel. Och mycket riktigt, mycket bråk blev det. Det är en härlig start på morgonen; behöva gå upp klockan sex, och så två troll som bråkar konstant i en timma innan frukost.
Nu har Maja i alla fall placerat sig vid köksbordet med frukost, och Leo tittar på Scooby framför datorn, så nu får jag lite lugn och ro. Lagom tills jag druckit upp frukostkaffet och ändå ska köra igång dagen.
Idag blir det först raka vägen till min DBT efter att jag lämnat Leo på dagis. Sen därifrån till ICA för att handla och sen hem och pyssla om mitt hem lite. Ska göra det i turbofart så att jag kan äta lunch och eventuellt vila en liten stund innan Maja kommer hem. Iofs, klockan är sju på morgonen, så inte så konstigt att jag vill lägga mig ett tag. Vi får väl se om jag vill det efter lunch, eller om jag faktiskt är pigg då.
De är i alla fall tysta och lugna på bild
För att försäkra mig om att jag inte skulle snooza för länge idag och försova mig hade jag mobilen på andra sidan sovrummet. Det jag inte tänkte på var att då kan man inte ligga i sängen och vakna till liv utan måste studsa upp över halva sovrummet, trött och frusen. Det var tortyr, men upp kom jag.
Idag är det först DBT klockan nio, vi får se hur det går. Till läxa hade jag att göra en livslinje med positiva och negativa händelser som påverkat mig, men det enda jag kunde komma på var folk som föddes och dog. Mer än så måste det väl finnas?
Sen vidare därifrån till Make Up Store där jag ska bli sminkad. Gud vad skönt att bara få sitta och bli lite ompysslad. Plus att jag behöver fylla på mitt smink, och man får ju smink till samma värde som kursen kostar. Det ska bli spännande att se hur det blir, och vad de hittar på med mina söndernoppade ögonbryn.
Sen hem, och kanske fixa och dona. Det beror på hur trött jag är. Är jag för trött så äter jag lunch och lägger mig och vilar tills trollen kommer hem. Det var totalt omöjligt att somna igår kväll. Det brukar ta max 20 minuter, men igår hann jag med 1½ avsnitt av Murder She Wrote, perfekt serie att somna till. Så istället för mina nio timmars sömn blev det bara sex timmar.
Sen ska jag försöka att komma på vad vi ska äta till middag, det pendlar mellan våfflor eller pannkakor. Trollen brukar få välja vad vi ska äta när de kommer hem ifrån Strängnäs, och de har tjatat om både pannkakor och våfflor ett bra tag.
Nej, nu är det dags att hälla i sig sista kaffet och sen börja att göra sig i ordning.
Vad ska ni hitta på idag?
Saknar mina mysmonster så jag blir tokig
Sen jag drack upp kaffet i morse och började att göra oss i ordning så har det varit full fart.
Efter att jag lämnat Leo så blev det bussen till DBTn, där jag även fick min första lista. Att göra en livslinje med positiva och negativa händelser. Det ska bli spännande att se hur det går, jag har ju två veckor på mig. Vi gick också igenom jul och nyår för att se vilka dagar på lovet som trollen behöver vara på dagis och fritids. Som tur är blir det bara två korta dagar under hela lovet.
Sen rusa vidare runt på stan för att hitta termobyxor åt Maja. Hennes blev ju stulna i skolan, och nu har snön kommit och imorgon är det utedag. Nu kan jag ju glömma att ekonomin tillåter vinterskor åt mig.
Hittade även första julklappen, det var rea på littlest pets som Maja älskar, så jag kunde köpa en sak åt henne jag i vanliga fall inte skulle ha haft råd med. Sen köpte jag även julklapp åt moster också. Nu är det bara resten kvar och då blir det panikshopping den 20e när barnbidraget kommer.
Sen blev det bussen till Lidl och veckohandla där, nu har jag kylen full med ägg igen.
Sen hem och börja att ta itu med hemmet, och det håller jag fortfarande på med. Det är bara bädda och dammsuga kvar, sen är jag färdig. Så då hinner jag med en mugg kaffe innan Maja kommer hem och eftermiddagen tar sin början. Bord är bokat tills på lördag också när jag ska ut och skämma bort mig med underbara Sara, det blir min julklapp till mig själv.
Because I’m worth it
Jag orkar inte komma på en mer fyndig rubrik än så, jag är för trött.
Igår kväll var jag lycklig som ett litet barn, det började snöa. Och inte nog med det, det ligger kvar på marken också. Så jag gjorde som jag brukar göra med första snön; jag smög in till Maja och så gick vi upp och tittade ut genom fönstret ihop innan jag bäddade ner henne igen. Själv satt jag i soffan och tittade lyckligt ut genom fönstret, tills jag kom på att jag har en fobi att åka buss när det snöar för förarna här i stan uppenbarligen aldrig kört halkbana.
Idag blir det DBT, och då blir det till att åka buss. Hade jag haft tid hade jag gått ner istället men det hinner jag inte. När det är färdigt så blir det till att hitta termobyxor till Maja, nu när snön kommit och det blivit kallt är det akut. Hon har ju utedag imorgon.
Efter det blir det bussen till Lidl och veckohandla. Sen blir det hem och fixa och dona, äta lunch och sen får jag se vad som är kvar att göra och hur mycket tid jag har. Förhoppningsvis hinner jag dricka lite kaffe också. Jag ska ringa Grappa och boka bord för två tills på lördag också, det var jag på väg att glömma.
Nej, nu är kaffet uppdrucket så nu är det dags att sätta fart och göra sig i ordning. Jag ska ju direkt till bussen efter att jag har lämnat Leo på dagis.
Morgonen blir lite roligare när man möts av det här när man kliver upp
Förra gången så tog jag upp gruppterapi och hur den fungerar. Nu ska vi titta lite närmare på de olika modulerna man arbetar med.
Medveten närvaro/mindfulness:
Som Borderline har man ofta svårt med att veta vem man är, vad man vill och hur man känner. Man pendlar ofta mellan att vara väldigt känslosam eller väldigt logisk. Syftet med mindfulness är bland annat att hitta en bra balans mellan känslorna och förnuftet för att bli bättre på att veta och kunna identifiera vad man känner, vill och önskar. På så sätt ökar möjligheterna att handla på ett sätt som får positiva konsekvenser på lång sikt. Man över också på här och nu. Inte oroa sig för hur det blir i framtiden, inte älta det som har varit utan att leva i nuet.
Jag råkade fastna i telefon med mamsen igår och var inte i säng förens vid tolv. Jag som brukar sova senast halv tio. Så jag snoozade tills det var dags att kliva upp och väcka Maja.
Idag är det DBT som står på schemat. Och när jag ändå är nere på stan ska jag köpa födelsedagspresent till Rasmus och krukor till hyacinterna. De hade bara en julkruka på ICA, och den var alldeles för stor. Så det blir att gå till blomsteraffären nere på stan och betala en halv förmögenhet för tre krukor. Sen ska vi pyssla när trollen kommer hem. På väg hem från stan ska jag stanna till på Lidl och veckohandla också.
Sen blir det hem för att fixa och dona. Jag går ju direkt ifrån dagis efter att ha lämnat Leo till bussen så jag hinner inte göra nånting hemma innan. Så det väntar så snällt på mig när jag kommer hem. Sen efter lunchen blir det nog till att vila lite, jag är totalt död. Alldeles för lite sömn och så fick jag kliva upp i natt när Maja kom in och hade drömt mardröm. Men Leo sov hela natten i sin säng! Han kom upp strax innan sju och såg så stolt ut när jag påpekade att han inte gått upp i natt.
Ja usch ja. Jag somnade till och med efter lunchen vilket inte händer ofta nu för tiden.
Leo tog lite tid på sig i morse när vi skulle göra oss i ordning. Jag hann både ta fram kläder åt mig och klä på mig så hade han bara fått på sig byxorna. Så vi kom i sista sekund till dagis. Stressa vidare därifrån till bussen för att åka till dbtn. Bussen kommer inte när den ska, det hinner åka tre (!) bussar åt andra hållet innan våran buss kom. Jag skulle tippa på att de har gjort som vanligt och stannat vid ICA en bit bort när bussen varit tom och gått in och handlat. Det händer rätt ofta att jag ser bussen vid hållplatsen utanför när jag ska gå och handla, och föraren inne och handlar.
Sen fick föraren tydligen en förträfflig idé tydligen när han upptäckte att han var sen, han körde nämligen utan att stanna vid hållplatserna den sista biten ner till centrum. Nu gjorde ju det inte mig något eftersom det var i centrum jag skulle av, men ville bara visa på hans idioti. Och att det inte är så förvånande eftersom det är tisdag, dagen som gud glömde.
Tio minuter sen kom jag fram och fick gå raka vägen in. Vi skulle först prata lite om var jag är i livet, vad dbt är och sen gå igenom diagnosen och hur den är hos mig. Det hann vi inte inte riktigt. När vi började att prata om var jag är nu, så var jag ju tvungen att gå tillbaka och förklara om hur det har kommit sig, det blev sidospår hela tiden så diagnospratet tar vi nästa gång.
Missar bussen precis på väg hem, och får ta nästa. Kliva av vid Lidl och in och handla mjölk, frukt och grönsaker. Släpa hem allt och sen äntligen andas ut. Jag var hemma vid halv elva och hade allt kvar att göra, och i vanliga fall brukar jag vara klar med nästan allt då.
Så ännu mera stress för att jag ska hinna äta lunch. Jag hade kunnat hoppa lunchen, men vet att jag mår bättre av att äta lunch. Vid tolv tyckte jag i alla fall att jag hade gjort tillräckligt och fixa i ordning lunchen. Allt stress och pratet på dbtn gjorde mig trött och jag somnade under filten och sov tills Maja kom hem.
Nu har vi gjort hennes läsläxa för sista gången. Den ska lämnas in i morgon och hon kommer att få nästa läxa. Jag älskar att göra läxor med barnen, det märks så väl då hur de utvecklas. Maja har på bara några veckor fått ett otroligt flyt i sin läsning.
Snart ska vi gå och hämta Leo ifrån dagis och se hur han har haft det idag. Idag kommer jag nog inte hinna Yatzy med trollen för jag har en tvätt i maskinen och måste tvätta en till efter. Vi får försöka hitta lite tid ikväll att umgås på efter duschning och tandborstning.
Trött
I morse kom Leo inte in till mig förens strax innan det var dags för mig att gå upp, han sov nästan hela natten i sin egen säng.
Nu sitter jag och Maja i köket med tända ljus och smålampor. Hon äter frukost och jag sitter med kaffet. Jag har precis varit inne och väckt Leo så han ligger i soffan och vaknar till liv innan han ska äta frukost.
Idag blir det första gången på DBT. Jag skulle ju ha börjat förra veckan, men eftersom tisdagar är dagen som Gud glömde så försov vi oss. Så det får bli idag istället.
Sen blir det därifrån till Lidl och veckohandla och sen hem och fixa och dona lite innan det är dags för lunch. Skulle gissa på att jag kommer att vara rätt slut i huvudet efter att ha setat och pratat på DBTn, sånt gör mig alltid trött. Så det blir nog lite vila innan Maja kommer hem ifrån fritids.
Nu ska jag fixa te och rostat bröd åt Leo som inte alls ville vakna när jag var inne och väckte honom. Det som fick upp honom var mina hot om att jag skulle pussa på honom tills han gick upp.
Har blivit en riktig sjusovare
Ja det är det idag, Dagen som gud glömde.
Vaknade och kände mig pigg och tyckte det var lite konstigt. Alarmet hade inte ringt än och jag är garanterat inte pigg än innan klockan sex. Och det var jag inte heller, klockan var 07.20.
Jahopp, vi hade försovit oss. Leo, som hade kommit intassande till mig i natt igen, vaknade av när jag flög upp ur sängen och svor. Maja satt på toaletten. Så upp och knäppa igång kaffebryggaren, ta morgonciggen och göra en snabb huvudräkning.
Klockan nio måste jag vara nere på stan för första gången på min DBT. Vilket betyder att senast halv nio måste Leo vara på dagis om jag ska hinna. Alltså måste vi börja få på oss ytterkläderna för att gå till dagis senast klockan 08.15. Och Leo kan man inte stressa på morgonen, då går hela han i baklås och man blir ännu senare än vad man skulle ha blivit.
Så det var bara att inse att jag inte kommer att hinna och plocka fram telefonen och ringa Majas fröken och säga att hon blir sen, ringa dagis och säga det samma och sen ringa och avboka min DBT.
Så nu sitter trollen och äter frukost och jag sitter med morgonkaffe. Vi stressar inte utan tar det lika lugnt som vi alltid gör på morgonen.
Efter att jag har lämnat Leo ska jag gå och veckohandla på Lidl. Jag ska köpa ägg också, en hel platta den här gången, eftersom att det går åt 3 st varje kväll. Jag har inte kunnat göra det förut, eftersom jag inte har plats med en platta ägg i kylen. Våran kyl är alltid full. Men nu var jag så smart så att jag sparade äggkartongerna så det är bara att stoppa ner äggen i dem och stapla dem på varandra. Att få in saker i kyl och skafferi är som att spela tetris här hemma.
Gillar inte tisdagar
I de tidigare inläggen om DBT så har vi först skummat lite på ytan, för att sedan gå in lite djupare på vad en DBT-behandling innebär.
Färdighetsträning i grupp:
2½ timma i veckan har man gruppterapi. Här fokuserar man på olika färdigheter för att bättre lära sig problemlösning och sätt att hantera vardagliga situationer för att öka möjligheten till att bygga en normal vardag. Precis som i individualterapin ligger mycket fokus på att öva.
Man går igenom fem moduler i gruppterapin (och dessa moduler ska vi titta djupare på senare) och dessa är: Medveten närvaro/Mindfullness, Att skapa goda relationer, Att hantera känslor, Att stå ut när det är svårt och Validering.
Del 1 i ”Vad är DBT”
Del 2 i ”Vad är DBT”
Del 3 i ”Vad är DBT”
Vi började med att skumma på ytan om vad DBT är, och sen dök vi lite djupare ner i hur behandlingen går till.
Individualterapi:
1 timma i veckan får du träffa din terapeut för individuella samtal. Dels så arbetar man med de problem som finns, de som dyker upp på vägen, men också för att hitta nya sätt att hantera svårigheter.
Man har även färdighetsträning för att lära sig socialt samspel och för att lära sig att hantera känslorna. Det är ju känslorna som ställer till det rejält hos personer med Borderline. De färdigheterna är det sen meningen att du ska använda dig av i vardagen.
Det arbetet sker även mycket på egen hand. Man får hemuppgifter, får fylla i veckokort och arbeta med kedjeanalyser av olika beteenden.
Innan man påbörjar individualterapin skriver man på ett behandlingskontrakt tillsammans med sin terapeut, med möjlighet till förlängning om behandlingen resulterar i positiva förändringar.
Del 1 i ”Vad är DBT”
Del 2 i ”Vad är DBT”
I första inlägget om DBT skummade vi lite på ytan om vad DBT är och de olika delarna inom behandlingen. Nu är det dags att titta lite djupare på hur behandlingen går till, och vi börjar ifrån början.
Orienteringsfasen
Det här är första delen inom DBT, och det gör man innan själva behandlingen påbörjas. Man genomgår en orienteringsfas som bland annat innefattar information om vad en DBT-behandling innebär, och de olika delarna och hur man arbetar med dem. Man gör en kartläggning av styrkor och svagheter, målet med behandlingen och livsmål. Detta görs för att man ska kunna fatta ett väl genomtänkt beslut om det är en behandling som passar en. Man avslutar orienteringsfasen med att ingå ett kontrakt för behandlingen med sin terapeut, om det är det man bestämmer sig för.
Del 1 i ”Vad är DBT” hittar du här.
Jag blev klar med allt hemma innan jag skulle ge mig iväg skönt nog.
Andra, och sista, infomötet gick bra. Eftersom att jag väntat så länge satte hon upp mig på väntelistan på en gång istället för att jag skulle ha betänketid. Så nästa vecka får jag besked om på ett ungefär jag kommer att börja.
Vidare därifrån till veckohandlingen, hem och packa upp allt och sen lunch.
Nu ska jag ta och krypa ner under filten ett tag och vila ögonen innan Maja kommer hem och vi ska läsa Bröderna Lejonhjärta.
God morgon!
Idag är det måndag. Underbara dag, om man bortser ifrån att efter två dagar med sovmorgon måste man gå upp klockan sex igen. Trollen är just nu som små zombies i soffan och vaknar till. Själv är jag inne på andra muggen med kaffe och börjar att känna mig som människa igen.
Idag ska Leo börja halv nio, och han frågar redan nu om det är dags att gå snart. Upplyste om att först ska han äta frukost och få på sig kläder, så nu tjatar han om när det är dags att äta frukost istället.
Själv ska jag iväg på andra, och sista, infomötet om DBT. Innan det ska det fixas lite hemma, och efter det ska jag åka till ICA och veckohandla. Det blir till att ta bussen idag för det regnar ute, och jag har inte hunnit ta mig iväg och handla gummistövlar än. Det får bli när jag ska ner på stan för månadshandlingen av sånt som behövs som inte är mat.
När jag kommer hem finns det också lite att fixa med, kommer inte att hinna att ta allt innan jag åker. Sen blir det lunch och slappa tills Maja kommer hem. Då ska vi läsa lite i Bröderna Lejonhjärta som vi snart har läst ut. Jag undrar vad vi ska läsa sen. Det får också bli till att inhandla när jag ska ner på stan.
Nu ska jag ta och surfa runt lite innan det är dags att fixa trollens frukost och starta dagen.
DBT står för Dialektisk beteendeterapi och är en form av KBT, med inriktning på just Borderlineproblematik. Det var en amerikansk psykolog som utvecklade just den här formen av terapi, och det är till stor del just dialektiken, samspelet mellan motsatser, som har gjort det så framgångsrikt. För det är oftast det som är ett stort problem, att man agerar på känslor och inte på logik.
Grunderna i DBT är dialektisk filosofi, beteendevetenskap och övningar i mindfullness. DBT uppmuntrar till nya sätt att tänka, känna, tala och handla.
Inom beteendevetenskapen arbetar man med beteendeterapeutiskt, kognitivt, sambarbete och att stödja varandra.
Inom mindfullness arbetar man med att omfokusera sin uppmärksamhet för att på så sätt undvika att man tappar kontrollen över sitt beteende, att lära sig att minska styrkan i negativa känslor och tankar. Här har man hämtat många övningar ifrån zenbuddismen, men utan att använda sig av de religiösa inslagen.
Inom dialektiken arbetar man med antagandet om att motsatser kan integreras för att formulera nya, mer sanna, antaganden om verkligheten. Ingen har rätt och ingen har fel, utan att ha ett dialektiskt synsätt innebär att man erkänner giltigheten i båda sidorna. Förestasen är att alla gör så gott de kan, men att arbeta för att uppnå en positiv förändring. Man lär sig att balansera acceptans och förändring.
Infomötet om DBT gick jättebra. Jag ska tillbaka nästa måndag samma tid för sista infomötet och därefter får jag besluta om jag vill påbörja behandlingen. Men det har jag ju redan bestämt mig för, jag har ju kämpat så många år för att få komma in. Jag fick också massor med papper med mig hem som jag ska sätta mig och läsa igenom sen i lugn och ro.
Det enda som känns jobbigt är att på torsdagar så kommer trollen att få sluta halv fem på dagis och fritids, då gruppmötena slutar fyra och sen ska jag ta mig hem och hämta dem. Men det är för en god sak. De kommer att få en mamma som fungerar så mycket bättre. Som kan jobba, som inte får ångest och blir totalt slutkörd av några timmar på stan när man ska köpa vinterskor.
Men det känns bra, det här har jag velat i så många år, och jag kommer bara närmare och närmare. Snart tar jag första steget till ett fullt fungerande liv.
Det här gör jag inte bara för mig, det här gör jag för oss som familj
I morse när alarmet ringde skulle jag snooza i tio minuter eftersom Maja är hemma och jag inte skulle behöva väcka henne halv sju. Självklart så tryckte jag fel och stängde av alarmet.
Så jag vaknar halv åtta och flyger upp. Vid den tiden ska Leo äta frukost. Så jag knäpper igång kaffebryggaren samtidigt som jag dukar fram frukost åt honom.
Jag hann med att få i mig en ynka mugg med kaffe innan det var dags att börja göra oss i ordning. Och den fick jag hälla i mig. Jag brukar ju slödricka det framför datorn i lugn och ro och vakna till liv, men inte idag.
Så när lillebror kom för att passa Maja så stod jag och rullade cigg och hade inte hunnit med nånting alls hemma, och i vanliga fall brukar jag vara så gott som klar vid den tiden.
Men jag kom iväg i tid i alla fall och sitter nu här och mår pyton över att ingenting är gjort hemma så att jag måste ta allt när jag kommer hem. Diska, soporna, dammsuga, byta handdukar, vika tvätt. Hela dagen blir förstörd när man måste stressa
Veckans bok
Reklam
